Vilken fantastiskt bra ny soc!

Efter träningen i morse satte jag mig på bryggan med mitt efterlängtade kaffe och fralla från Brot. De har flyttat och jag har inte kunnat handla där på en hel vecka. Jag har fått nöja mig med kaffe från Hemköp eller Pressbyrån och antingen keso, kvarg eller äckliga inplastade ostfrallor. Men idag hade Brot öppnat igen, i sina nya fina lokaler. Närmare kajen och bryggan,

På bryggan träffade jag två trevliga unga killar. Jag vaktade deras grejor när de badade och sedan pratade vi under den återstående timmen, innan de skulle gå och käka och jag skulle hämta Johanna för att åka till soc. Under eftermiddagen började en av killarna följa mig på Instagram. Och jag började såklart följa honom tillbaka. Unga snygga killar kan man aldrig få för många av, haha!

Under förmiddagen gjorde jag upp strategier inför mötet hos socialtjänsten. Först var jag inställd på att slåss för hjälp. Slåss för snabba insatser i form av t.ex en kontaktperson innan Johannas 18-årsdag. Innan det är för sent. Innan hon kan vägra. Kanske diskutera LSS och frivilligt behandlingshem. Men sedan tog behovet från igår överhanden. Behovet av frihet. Dessutom är frihet det enda vi aldrig testat. Johanna har bara upplevt tvång i hela sitt liv. Tvång att göra saker hon inte vill eller mår dåligt av. Till och med LVU, inlåsning och tvingande drogtester varje vecka. Vad händer om vi släpper henne fri? Det kan knappast bli värre.

När jag kom hem från bryggan pratade jag ihop mig med Johanna. Nu är det hon och jag mot världen (myndigheterna). Jag står på hennes sida, men hon måste vara helt ärlig mot mig.

Vi måste bryta oss loss. Bli fria.

Taggade på att lugna socialtjänsten tog vi tunnelbanan till Hammarby Sjöstad, där Södermalms Stadsdelsförvaltning sitter numera. Vi promenerade den sista biten och hann ta varsin islatte på EspressoHouse innan mötet.

Det var härligt att se vår gamla handläggare Tor igen! Och tillsammans med honom träffade vi Mimmi, som hade rosa hår och fler tatueringar och piercingar än Johanna. Wow! Vilka fantastiska handläggare att jobba med ungdomar! Det är dem Johanna kommer ha att göra med ända tills hon fyller 20 år, om hon vill och/eller behov finns/uppstår.

Tillsammans med Tor och Mimmi tog vi beslutet att pröva frihet. De håller på att påbörja en utredning som måste slutföras inom fyra månader. Men under tiden får vi vara ifred. Inga insatser och inga krav. De tycker att det är bra om Johanna fortsätter lämna urinprov på Maria ungdom, men de skulle hjälpa oss att byta till Mini-Maria på Södermalm, så att Johanna kan ta sig dit på egen hand och slipper vara beroende av att jag följer med. De höll med om att vi måste ha en fungerande tillvaro, där insatserna för Johanna inte får hänga på mig längre.

I slutet av augusti ska vi ha ett avslutande SIP-möte med Ekerö socialtjänst (och övriga stödinsatser), där även Tor och Mimmi är inbjudna. Fram till dess har vi inga möten på soc överhuvudtaget. Om inget oförutsett inträffar såklart. Skönt!

Johanna var lättad och som en direkt reaktion på friheten satte hon igång att städa och rensa i sitt rum. Precis som jag visste, så får hon mer lust och blir mer kreativ om hon är fri.

Gillar

Kommentarer

svullo
svullo,

Vad kul, hoppas det funkar med Tor och Mimmi, man brukar ju prata om att en blind inte kan leda en blind men jag är helt övertygad om att det är helt överlägset att en rehabiliterad upprättad person fd trasig hjälper en annan trasig, jag håller tummarna så dom blir blå för att detta ska funka👍🏼👍🏼

nouw.com/svullo