Veckan har börjat bra!

Trots att jag träningsvilat benen både lördag och söndag, så kändes de ganska orkeslösa på väg till gymmet i morse. Josefin åkte med tåget efter mig, så benen fick stå och vila i två minuter på perongen i Liljeholmen, i väntan på min lilla dotter, innan vi tog sällskap till gymmet. Det är så otroligt roligt att hon också kommer dit. Och att vi råkade komma nästan samtidigt av en slump, både fredag och igår och idag.

När jag kom till gymmet cyklade jag i en halvtimme i väntan på Farid. Hur fan skulle jag orka ett benpass?

Men herregud vad bra det gick! Och vad stark jag var! Han tvingade mig att göra en pyramid 1-10-10-1 med fem sekunders vila i benpressen. Jag höll på att dö. Och när jag krupit på alla fyra ut ur maskinen så måste jag göra gående utfall. Jag trodde inte att benen skulle bära mig, men jag var uppe på de tyngsta vikterna jag brukar ha. Och det slutade såklart inte efter utfallen. Passet hade fortfarande bara börjat. Men det var lugnt. Jag orkade.

Josefin bokade tid med Farid på onsdag (hon blev taggad när hon såg mig kvida, haha!) och jag fick mitt efterlängtade kaffe och saffranspannkaka klockan tio. Och körde ytterligare nittio minuter efter PT-passet. Innan jag promenerade en omväg hem. Benen hade vaknat till liv och ville inte sluta jobba.

Efter lunchen tog jag och Johanna tunnelbanan till terapeuten. Vi brukar ju åka Bolt och skulle gjort det idag också, när Johanna sa:

- Mamma, hinner vi ta tunnelbanan? Ju längre tid det går mellan gångerna, desto svårare blir det för mig att klara det.

- Absolut, det tar inte längre tid än att beställa och åka taxi, svarade jag häpet. Det är verkligen helt rätt, att inte fråga, pressa och tjata. När hon är redo säger hon till. Det måste komma från henne.

Och så gick vi till tunnelbanan. Och bytte vid Slussen. Och klev av vid Rådmansgatan.

Johanna tog första timmen hos Andreas och under tiden gick jag till Åhléns vid Odenplan och shoppade. Jag hade bestämt mig för det redan innan och kände mig taggad. Och det blev en hel kasse. Bilder kommer i slutet av inlägget. Jag provade allt och tog bilder för en stund sedan.

På vägen till Odenplan ropade en ung tjej på mig. Jag vände mig om.

- Hej, är det du som är Johannas mamma? Jag älskar era videos!

- Haha, ja det är jag. Tack! Vi filmade igen i fredags och Johanna håller på att redigera. Så håll utkik efter den!

På tillbakavägen köpte jag med mig en kaffe. Johanna och Andreas drog över tiden (vilket jag har sagt att de gärna får göra) och sedan skickade jag hem lilla fröken i en Bolt. Utan att fråga om hon ville åka tunnelbana hem också. Hon fick ta med sig min stora shoppingpåse i taxin, så att jag skulle kunna promenera hem.

Det var soligt höstväder med kall och hög luft och mina ben kändes lätta som fjädrar hela vägen hem. Jag hade hur mycket energi som helst. Märkligt det där. Hur benen kan vara tunga som bly i flera dagar och sedan helt plötsligt nästan dansa fram. Trots benpass och flera promenader (totalt 17626 steg) idag. Ända in genom porten hade jag kraft i stegen och hade lätt kunnat gå ytterligare flera kilometer.

Tänk vad ett par dagars vila kan göra.

Nu har vi ätit middag och jag har börjat plocka ner vantar och halsdukar i lådorna i den nya byrån. Jag sa till Johanna, att hon skulle få en låda till sina mössor och vantar.

- Jag har inga mössor eller vantar, svarade hon då.

Nä, det har hon nog inte. När använde hon det senast? När BEHÖVDE hon använda det senast? Antingen har hon legat i sin säng eller åkt bil de senaste åren.

- Lilla gumman, då måste vi köpa mössa och vantar till dig!

Hon hävdade att hon inte behöver. Men vi får väl se när vintern kommer...

Här är bilderna på mina nya kläder. Förutom halsduken jag också köpte. Men den syns längst upp i vänstra hörnet på bilden på kläderna i kassen. Den svarta tröjan är en pullover att ha över en skjorta. Både den och jeansen är från Part Two. De svarta skinnbyxorna och den rostfärgade tröjan är från Carin Wester och den randiga tröjan är från Ichi. Som vanligt provade jag inte i affären. Det gör jag aldrig. Det brukar passa. Eller också lämnar jag tillbaka.

Gillar