Vätsketömning dag 3

I morse vaknade jag vid halv sex, men låg kvar i sängen nästan ända till halv åtta. Jag tvingade mig själv att somna om en kort stund i taget, för morgonen och dagen skulle bli alldeles för lång annars. Och jag lockades INTE av att stiga upp och dricka mitt mjölkfria kaffe och inte ha en god frukost att se fram emot.

När jag väl tillät dagen att börja, så fyllde jag mina karaffer med vatten och svepte ett glas. Hua! Fyra liter idag också. Det är en plåga för någon som inte dricker en enda droppe i vanliga fall. Jag kan inte svälja vatten. Och jag kan inte svälja när jag inte är törstig. Till och med när jag är utomlands kan jag köpa en liten vattenflaska och den räcker i flera dagar. Det är sant!

Det blev en riskaka, fyra sparrisar och åtta tunna kalkonskinkor till frukost idag också. Och tio gram olivolja. Noll energi.

På gymmet kände jag mig som en zombie. Som om jag hade en kraftig influensa och stapplade omkring i min egen bubbla. Jag orkade knappt prata med någon och knappt ens le till hälsning. Jag bara bet ihop och tog mig igenom ett superlätt 90-minuterspass med fem minuters posering. Jag trodde inte att benen skulle bära mig i klackar.

Ännu värre var det att gå till tunnelbanan och ta mig hem. Jag fick verkligen kämpa. Jag är så van vid att alltid ha massor av energi, jag är beroende av mat innan fysisk aktivitet och jag äter ofta och mycket och har en väldigt hög förbränning. Jag tillåter mig aldrig att vara bakis eller att slarva med sömnen, för jag vill känna mig pigg och energifylld. Därför är det väldigt jobbigt just nu, att knappt orka lyfta en arm eller gå tio steg.

När jag kom hem värmde jag en Billys pizza till Johanna och stekte 200 gram torsk och 50 gram potatis till mig. Och fem sparrisar. Direkt efter maten (när jag hade lite ny energi) tog jag och Johanna en taxi till Åhléns vid Skanstull. Att gå dit hade varit helt omöjligt, trots att det bara är en kilometer. Dels skulle det tagit alla mina krafter och dels skulle jag hinna bli kissnödig innan jag ens kom fram.

På Åhléns skulle jag köpa en foundation till tävlingen och en ny pepparkaksgumma till Johannas mackor. Jag råkade slänga den andra i soporna igår. En form alltså. Johanna skulle också köpa foundation. Dessutom fick jag syn på mitt favoritdoftljus, som jag MÅSTE ha varje jul.

När vi hade handlat på Åhléns måste vi gå till Ringen, för att jag måste kissa. Sedan promenerade vi i kylan hem, via Odicho Livs för att hämta varsitt paket. Vi höll på att frysa ihjäl och min energi var helt slut igen. Jag trodde aldrig att vi skulle komma hem.

Just nu orkar jag inte ens vara nervös inför tävligen. Jag vill bara att det ska bli söndag, så att jag kan få ett slut på den här sega mardrömmen. Tack och lov mår jag inte illa i alla fall. Jag är "bara" helt död i hela kroppen.

Klockan är inte ens tre och jag vet inte hur jag ska ta mig igenom resten av dagen. Hungern är hanterbar. Det är energilösheten som är svår. Att knappt orka hålla huvudet uppe. Och hjärntröttheten är värre än den fysiska tröttheten. Jag orkar knappt tänka. Än mindre prata. Och nästan inte skriva.

Gillar