Vart tog den här dagen vägen?

Jag var inte på gymmet förrän kvart över åtta i morse. Det var skönt att ta det lite lugnt på morgonen, skriva ett blogginlägg, köra igång en tvätt, tömma kattlådan etc. Inte bara dricka kaffe, bädda sängen och äta frukost. Anledningen var att de flesta är lite senare till gymmet på söndagar och jag ville inte möta alla i dörren på väg därifrån.

Det stod ben på schemat och jag körde ett ganska hårt pass. Åtminstone så pass att min top blev plaskvåt. Och i exakt två timmar.

På vägen hem stannade jag på Bröd & Salt i Skanstull. Jag bara MÅSTE ha en likadan ostfralla som igår. Men idag kunde jag sitta ute, för det var sexton grader och växlande molnighet. Sånt där väder som stressar mig lite, eftersom jag "måste" vara utomhus.

När jag kom hem hade grannen visning. Det lockade mig att gå in och titta, eftersom ingen lägenhet är den andra lik. Hela fastigheten är ett gammalt surdegsbageri, som byggdes om till lägenheter 2019. Jag kunde i alla fall se att den lägenheten också är etage med en invändig trappa.

Nu förstår jag varför de planterade blommor på sin balkong igår. Och varför de bara ställde ner krukorna i blomlådan utan att hälla på jord.

Jag hade inte varit hemma länge innan jag blev rastlös. Jag måste ut. Så jag gick till återvinningen och sedan till Mariatorget. Där köpte jag en kaffe på 7-Eleven och satte mig på en parkbänk i solen. Egentligen ville jag ta av mig min hoodie, men jag hade bara en sportbehå under och det kändes inte helt passande.

När jag satt där på bänken dissade jag ytterligare ett par killar på Tinder. De hade barn under tio år båda två. "Bye, bye!" skrev jag. Det är så skönt att jag ensam har makt att bestämma om jag vill ha in nya barn i mitt liv eller inte. Och ingen har rätt att ifrågasätta det.

Hur kommer det sig att så många män i 45-årsåldern har sexåringar? Borde inte den tiden vara förbi vid det laget? Det märks att jag kommer från en mindre ort, där alla skaffade barn innan trettio.

Jag passade också på att göra en ny anmälan till min sjukförsäkring hos TryggHansa. Jag är fan helt säker på att jag har diskbråck. Längst ner i ryggen. Det har gjort väldigt ont i drygt en månad (framförallt om jag springer några steg (typ till tåget), hoppar eller tar ett hårt steg framåt med vänster fot) och den senaste veckan har det krampat och blivit stelt som brunnen cement i ryggslutet och jag står bara och hyperventilerar på grund av smärta. Jag kan inte göra något för att det ska släppa. Mer än andas. Värst är det på morgnarna. Det brukar släppa när jag går till tunnelbanan och på gymmet kan jag träna obehindrat. Utom när jag ska ta mig ur vissa maskiner, där jag ansträngt baksida lår eller ryggslutet. Eftersom jag hade diskbråck i nacken 2015 vet jag hur det känns. När inte massagen hjälpte i fredags, så är jag 99% säker. I morgon ska jag till min naprapat. Jag ska fråga vad han tror. Tårna domnar på vänster fot när jag promenerar och när jag googlar är det ett tecken på bland annat diskbråck. Sedan tidigare har jag en förskjuten disk mellan kotorna L4 och L5 och antingen är det den eller en disk längre ner som bråkar. Jag har bett om en röntgen. Hoppas att försäkringsbolaget säger ja till det.

Nu kom Johanna hem! Är klockan redan 15? Vart tog den här dagen vägen?

Vad underbart att se Johanna igen! Hon var dock mer intresserad av att träffa TaeTae än av mig, haha!

Gillar

Kommentarer

svullo
svullo,

Snygga ryggmuskler 😉

nouw.com/svullo
Marit1998
Marit1998 ,

Taetae hund? Snygga ryggmuskler dessutom

nouw.com/marit1998
livetmedanso
livetmedanso,

TaeTae är en katt 😊

nouw.com/livetmedanso