Våren 2019 och 2020 i Skåne

För de allra flesta väcks minnen av musik eller av dofter. Det gäller mig också, framförallt dofter kan ta mig flera decennier bakåt i tiden på en tiondels sekund.

Det finns en annan sak som ger mig minnen och flashbacks. Och det är årstider. Förmodligen är det främst de specifika dofterna som utsätter mig för tidsresan, men också luften, hur solen står på himlen och färgerna i naturen. Och ljuset respektive mörkret.

På hösten får jag flest positiva minnesupplevelser. Det beror på att hösten har inneburit så många nystarter och så mycket spänning och förväntan. Jag älskar hösten och det beror troligen på att jag haft så många positiva upplevelser och härliga känslor på höstarna under min uppväxt och mitt vuxna liv.

Våren har alltid inneburit stress. Viktiga prov i skolan, avslutningar, födelsedagar (min egen, min exmans och två av barnens), konfirmationer och studenter. Alldeles för mycket press. Lägg till ljuset, som gör dagarna längre och och vilan kortare. Och det ska tas tillvara och man ska vara ute och "hitta på saker".

Det är klart att jag tycker om våren och att det är underbart med sol och värme. Men det ställer samtidigt vissa krav. Och för min del tar stressen överhanden. Den ligger som en liten störande propeller längst ner i maggropen ända tills det vänder runt midsommar. Då kommer lugnet tillbaka.

Nu när våren börjar komma utomhus och vårkänslorna i kroppen, så får jag jobbiga flashbacks till de senaste två vårarna. 2019 och 2020. Både förra året och förrförra året åkte jag skytteltrafik till Lund respektive Örkelljunga, för att hälsa på Johanna på SIS Råby och SIS Ljungaskog. Jag upplevde vårarna i Skåne. Båda åren blev det grönt nere i Skåne, innan det blev grönt i Stockholm. Och löven slog ut tidigare. Jag fick liksom dubbla vårar. Jag fick följa den parallellt på två platser i Sverige. Och via mina resor fram och tillbaka.

Men det var väldigt, väldigt jobbigt. Och jag blir tyvärr påmind när jag känner årets vårlukt och andas in vårluften. Jag får tillbaka oron som en klump i magen. Och jag kan nästan känna Johannas ångest inuti mig.

Förhoppningsvis blir detta en bra vår, som ger positiva minnen och känslor att lägga ovanpå de jag bär med mig. Och som framförallt Johanna bär med sig. De som ligger allra överst bland tidigare vårminnen. Jag kan inte sudda ut eller glömma vad vi upplevt, men minnen kan blekna om de byts ut eller täcks över med något starkare.

Tänk om vi rentav kan få en lycklig vår!

SIS Råby våren 2019 och SIS Ljungaskog våren 2020.

Gillar

Kommentarer

agnesmathilda
agnesmathilda,

Så fint att du delar med dig! ❤️ Har aldrig riktigt tänkt på det såhär, men nu när du lyfter ämnet inser jag att det är likadant för mig. Man kopplar ju samman gamla känslor och upplevelser med nutiden, även om det sker omedvetet. Glad påsk ❤️ Kram

nouw.com/agnesmathilda