Vad är fel när inget är rätt?

Idag var jag seg när jag vaknade och eftersom jag inte har en enda tid att passa på hela dagen, så låg jag kvar i sängen ända till halv sju.

Egentligen skulle jag tränat med Kenny och Ulrica, precis som förrförra tisdagen. Och vi skulle diskutera ett upplägg, där vi tränar tillsammans en gång i veckan. Men på grund av mitt misstänkta diskbråck avbokade jag igår kväll. Det är dumt att ta in ny träning i nuläget. Cirkelpass med massor av böj och utfall är inte lämpligt. Och jag vill inte begränsa Kennys träningsupplägg, bara för att jag KANSKE har diskbråck. Just nu ska jag hålla mig till den träning som fungerar, inte utsätta ländryggen för de övningar som jag vet att man inte ska göra med diskbråck och invänta läkarbesök och röntgen.

Att jag steg upp berodde på att jag hörde Johanna gå nerför trappan till köket. Hade hon vaknat tidigt eller fortfarande inte somnat? Jag gick ner till henne och satte på kaffemaskinen.

- Jag har inte somnat än, sa hon.

Det är verkligen inte bra att hon ör vaken hela nätterna. Dels för att det ökar risken för psykisk ohälsa, dels för att det blir tokigt med måltider och dels för att det blir jättejobbigt de dagar hon har något inbokat. Som frisör och Maria ungdom på torsdag.

Johanna tog något att äta och försvann upp till sitt rum. Jag satte mig med mitt kaffe i soffan. Efter en stund (samtidigt som jag väntade på mer kaffe) gick jag upp till henne. Jag hade nämligen sett att hon hade gjort ett inlägg på Instagram en timme tidigare. Där stod det: "Inget är ju fel men inget är rätt". Jag ville känna henne lite på pulsen.

- Vad har du gjort hela natten?

Den frågan kan antingen besvaras med ilska och täcket över huvudet eller av ett leende och en redogörelse för vad hon gjort. Det blev det senare. Åtminstone ett leende och ett svar:

- Jag har spelat Hayday!

Jag frågade hur vi skulle göra idag. När jag skulle väcka henne. Om hon kanske skulle vara vaken hela dagen, för att "hamna rätt" ikväll.

- Jag är lite trött nu och du ska inte väcka mig alls.

- Okej, vill du har TaeTae här inne nu eller ska jag ta med honom ut?

Hon bad mig ta med honom ut och stänga dörren. Hennes fönster var öppet och hon får åtminstone frisk luft och ljud utifrån idag. Jag kunde inte utläsa någon frustration över sömnlösheten och ingen varningsklocka ringde. Johanna verkade tvärtom ganska nöjd med både natten som varit och den kommande dagen i sängen. Efter tolv dagar hos Josefin och Milly är det kanske detta hon behöver.

Anledningen till att inlägget på Instagram oroade mig lite, beror på att Johanna frågade igår:

- Kan man inte göra en röntgen av huvudet, för att se vad som är fel där inne?

Jag svarade att det inte går, men att jag tror att forskning visar att vid ADHD kan man se en viss förändring av något i hjärnan. Men att jag är osäker på var jag hört det eller om det är sant. Och jag sa att nästan alla människor tror att det är något fel på dem. Att man tycker att alla andra är normala och man själv lite konstigt. Att alla hittar fel på sig själva och tror att alla andra är fullt fungerande. Men att det inte stämmer. De flesta människor har något slags "fel" i sina egna ögon.

Ibland undrar man ju vad som är rätt, när precis allting verkar fel. Eller tvärtom. Vad är fel, när allt verkar helt rätt? Vad är normalt och vad är onormalt? Och vad spelar det för roll? Det enda viktiga är att lyssna till sig själv och vara den man är. I en värld där man tror att alla andra är normala. Vilket ingen är, haha!

Vill man hellre vara vaken på nätterna och sova på dagarna - why not? ;)

Gillar

Kommentarer

svullo
svullo,

Gött å ligga kvar lite.. inte lätt att motivera ungdomar att sova på natten... haha Hayday ja spel kan ju få tiden att rinna i väg den saken är klar.. 😊 Inte lätt när inget känns fel eller rätt men att äta och sova med avstängd mobil är nog en bra början även om motivationen måste finnas för att det ska gå lätt 😉

nouw.com/svullo