Tre gnäll

Den som inte sett fastigheten vi bor i och innergården som ser ut som en teaterkuliss, med alla balkonger hängande fritt in mot den pittoreska gården med ett trevligt orangeri, den förstår inte hur väl allt hörs och hur störande det är med oväsen nerifrån gården. Nu när jag sitter i köket, med balkongdörren öppen (eftersom det är alldeles för varmt att sitta i solen på balkongen) hör jag EXAKT vad två personer som sitter nere på gården pratar om. Varje ord och varje stavelse. När det spelas hög musik och trettio personer pratar och skrattar, så är det helt omöjligt att höra min egen radio, min teve eller att kunna sova. Öppet fönster är otänkbart. Då kunde jag lika gärna ligga mitt i festen.

Jag läste i Expressen idag, att från och med 1 juli kan polisen döma till 1000 kr i böter vid störande musik. Nästa gång ska jag ringa.

Jag lyckades somna klockan elva. Med stängt fönster. Men jag vaknade en timme senare och kunde omöjligt somna om. Folk på gården var fulla och lät ännu mer och det var kvavt i sovrummet. Jag låg vaken till klockan tre. Den sista timmen var det den gnisslande grinden som störde mest. Varje gång en gäst droppade av, så öppnades grinden och stängdes med ett gnissel. Den måste smörjas.

Den som känner mig vet att jag värnar om min nattsömn. Det är väldigt sällan jag offrar den för något. Jag är extremt noga med mina sovtider och att ta bort allt som kan störa den. Mobilen är avstängd en timme innan sänggående, sovrumsdörren stängd och alla mina barn vet att man INTE väcker mig, om det inte är absolut livsnödvändigt. Johanna väcker mig inte ens då. Till och med när jag bokar resor väljer jag avgångar och resmål som passar med mina sovtider.

Och så har jag plötsligt fått yttre omständigheter som STÄNDIGT stör min sömn. Det är väldigt frustrerande att plötsligt inte ha kontroll över om jag ska få min sömn eller inte. Jag måste verkligen flytta härifrån. Helst innan nästa helg. Eller innan alla kräftskivor drar igång nere på gården. Jag kan redan föreställa mig hur många sömnlösa helger det kommer att bli. Och hur många gånger polisen måste komma hit och tysta mina grannar, haha!

Det är väl bara att glömma att komma härifrån de närmaste månaderna. Men innan nästa sommar ska jag bo någon annanstans. Risken är dock att jag brutit ihop av sömnbrist innan dess. Eller exploderat av ilska.

När jag väl somnade drömde jag att min hägrande frihet (i form av Johannas 18-årsdag och hennes flytt hemifrån nästa år (med katten)) togs ifrån mig. Av någon anledning fick jag en ny katt, någons bebis och en TUPP att ta hand om. På obestämd tid. Tuppen måste ut och bajsa tre gånger om dagen och det glömde jag, eftersom jag hade fullt upp med bebisen, så den bajsade i hela mitt hem. Den drömmen var säkert en spegling av min frustration över att min sömn ligger i händerna på mina grannar. Utom kontroll.

Dessutom vaknade jag inte förrän kvart i åtta. Halva dagen förstörd. Jag blev alldeles för sen till gymmet. Klockan hann bli nästan halv tio.

Det var mitt första gnäll.

Dagen blev dock väldigt bra. Det var trevligt folk på gymmet och det blev ett bra bröst- och axelpass. Jag hade inte träffat min kompis Josef på ett tag och när han kom fram till mig sa han:

- Du ser annorlunda ut. Är det solbrännan, att du är mer vältränad eller att du har gått ner i vikt?

Jag svarade att det nog var alltihop. Och tackade för komplimangen. Den var extra värdefull eftersom den kom från just honom. Han brukar inte strö komplimanger omkring sig. Tvärtom. Han är bättre på pikar. En stund senare kom han dessutom fram och berömde mina trapezius. Det måste betyda att mina resultat börjar bli rejält synliga nu, haha!

Efter träningen hamnade jag såklart på bryggan. För en heldag! Jag hade lovat Johanna att hålla mig hemifrån och det var inte svårt idag. Jag kände ro i kroppen och kunde verkligen NJUTA i solen. Åtminstone tills...

...gnäll nummer två:

Vid ett par tillfällen har en oerhört störande individ lagt sig nära mig på bryggan. Det var tredje dagen idag och jag hade verkligen hoppats slippa honom. Jag hade dessutom lagt mig strategiskt, för att han inte skulle få plats på någon sida av mig. Men han klämde in sig, obehagligt för nära.

Att jag stört mig på honom beror på att han stönar, stånkar och smackar. Första gången satt han och åt sushi med fingrarna och slickade på dem efter varje tugga. Och smaskade och smackade och stönade. När han dricker tar han en klunk och säger "aaaah" efteråt. Efter VARJE klunk. Och stånkar och frustar.

När han klär av sig, rör sig, byter om eller klär på sig så pustar han och stånkar högt.

Jag är verkligen extremt känslig för smack- och smaskljud. Det är det värsta jag vet. Jag kan inte sitta bredvid en person som äter, om jag inte äter själv. När jag var liten och satt vid köksbordet och ritade, så hände det att pappa kom hem och skulle äta middag efter oss andra. Mamma hade hållit den varm i värmeskåpet som fanns längst ner i ugnarna på den tiden. När pappa började äta kröp det i skinnet och jag ville bara skrika. Om han frågade mig något kunde jag inte svara trevligt utan fräste tillbaka. Eller gick från bordet.

Precis så känner jag för den här personen på bryggan. Eller rättare sagt: för den här personens LJUD.

Tack och lov kom Cissi och vi kunde störa oss tillsammans. Och distrahera oss genom att prata.

När solen försvann bakom hustaken gick vi till Debaser Pontonen och åt den goda melon- och fetaostsalladen som jag käkade där tillsammans med "min kompis Jessica" för några veckor sedan. Jag hade inte ätit mer än en ostfralla efter träningen och höll på att hungra ihjäl, så jag bad om bröd och smör också. Och en Pepsi med mycket is. Mums!

Vid det här laget hade jag bara gått 10000 steg idag. Alltså återstod dagens långpromenad. Cissi och jag sa hejdå i Tanto och jag gick (med ryggsäck) ända till Kajas på Kajen. Innan jag kom dit höll jag på att avlida av kaffeabstinens.

Precis lika mycket som jag värnar om min nattsömn och lika mycket som jag avskyr smaskande - lika stor katastrof är det när jag inte fått mitt kaffe. Jag blir helt rabiat och en bitch. Och det visade sig vid Kajsas. Gnäll nummer tre:

Jag stapplar fram till kiosken. Jag hade promenerat fem kilometer från Debaser och det stod KAFFE i pannan på mig. Tack och lov är det ingen kö. Bara en dam som håller på att beställa. Trodde jag. Nej, hon står där framför kassan och kan inte bestämma sig. Hon frågar om innehållet i alla korvar och alla mackor. Och huruvida oljan i de vegetariska korvarna är hälsosam eller ej. Och hon funderar högt på vad hon ska välja.

- Då kanske jag kan beställa först, eftersom jag vet vad jag vill ha, sa jag då.

Expediten blev överraskad av min framfusighet, men det stod ytterligare två personal bakom henne, så en kille tog genast emot min kaffebeställning och hällde snabbt upp en mugg. Jag tackade väldigt artigt och förklarade för alla att jag verkligen hade kaffekris och att mitt tålamod är noll i såna lägen. De skrattade och damen som inte kunde bestämma sig sa ursäktande:

- Jag har alltid såååå svårt att bestämma mig...

Jag har skrivit om det tidigare, att jag blir oerhört frustrerad när det inte går snabbt och effektivt i köer och med beställningar. Man bestämmer sig INNAN man går fram till luckan och/eller släpper före personer bakom i kön, om man vill få tid på sig att fundera. Punkt!

Men jag fick mitt kaffe. Och damen fick sin macka. Typ en kvart senare, haha! Det är hon på bilden.

Jag skulle kunna lägga till ett fjärde gnäll och det är att jag har haft huvudvärk till och från hela dagen. På grund av den dåliga nattsömnen och drömmen om bebisen, katten och tuppen. Men det får ingå i samma gnäll som det första, eftersom de hör ihop.

Som en sammanfattning av dagen vill jag ändå säga att den hör till en av de bästa på länge. Johanna hade en bra dag med två olika kompisar. En som hade sovit över och en som kom hit på eftermiddagen. Solen sken. Det var kul på gymmet. Många soltimmar. Massor av bad. Umgänge med Cissi. God melonsallad. Promenad längs Årstaviken (dock bara 20000 steg totalt). När jag kom hem hade Johanna beställt en jättegod macka från Subway och en superdupergod cookie. Mums!

Observera att det bara var tre gnäll i förhållande till allt som var bra. Jag är trots allt en positiv person. Om jag gnäller finns det oftast en anledning till det. Eller tre.

Gillar

Kommentarer