Träning, baksmälla och mingel

Det var naturligtvis inte JAG som inte mådde bra - det var min äldsta dotter. Det blev lite för sent för henne igår kväll och för mycket mjöd (på nån krog i Gamla stan) och för många drinkar tillsammans med Josefin på Prestige. När jag steg upp i morse låg hon i soffan (där jag bäddat) och sov med läslampan riktad rakt i ansiktet. Jag släckte den och konstaterade att hon levde, innan jag åkte till gymmet.

Bilderna nedan snodde jag från Sannas story. De är tagna innan Prestige. När det fortfarande fanns en återvändo, haha! Josefin var inte heller pigg idag. Det blev ingen poledance för henne.

Och Sanna kom med nöd och näppe iväg hemåt i tid. Hon skulle jobba klockan 18 och varken hon eller jag trodde att det skulle gå. Men med gemensamma krafter (jag sprang och hämtade Ipren, spolade upp ett bad, blandade vätskeersättning etc.) och en promenad i regnet för att hämta bilen, så kom hon ivög. Naturligtvis blåste hon 0.00% innan jag släppte iväg henne.

När hon åkt skyndade jag mig att logga in på Teams. Styrelsemöte. En timme och en kvart försenad.

På gymmet ställde jag mig på crosstrainern i trettio minuter. Eftersom jag upptäckte att den var så jobbig (när det inte fanns någon ledig cykel igår) så måste jag köra den varje dag nu. Minst tjugo minuter. Det har jag bestämt.

Sedan gjorde jag pullups och tre andra ryggövningar, innan Farid kom och bestämde resten av passet. När vi var klara körde jag ytterligare några maskiner, samtidigt som jag försökte få tag i Sanna och kolla läget. Om hon ändå var okontaktbar, så kunde jag ju lika gärna stanna kvar på gymmet. Men efter en halvtimme svarade hon och då åkte jag hem. .

Efter träning, Sannas avfärd och styrelsemötet hoppade jag in i duschen och sedan drog jag på mig några lagom snygga kläder, för att åka till Stureplan på ett invigningsmingel. Det var nästan exakt ett år sedan jag var på något liknande senast. Tack och lov. För jag insåg (igen) att jag verkligen avskyr att stå och prata med folk och låtsas vara intresserad av vad de jobbar med, vilken koppling de har till värden för eventet och applådera efter diverse tal och presentationer.

2015-2017 gick jag på massor av sådant och försökte verkligen passa in i den världen.

Tro inte att jag står bortkommen i ett hörn. Det gör jag inte. Jag kopplar på min charm och är jätteduktig på att spela social, skämta, småflirta och vara kvick i mina kommentarer. Men det tar på krafterna. Och jag känner mig obekväm. Men det märks inte på mig.

Efter en och en halv timme hade jag uppfyllt min plikt, sökte upp de tre värdarna och tackade för mig. Och tog tunnelbanan hem, för att laga middag till mig och Johanna. Lite lätt snurrig av ett glas bubbel.

Det bästa med att åka iväg på såna där event är att det är så galet skönt att komma hem! Myskläder, kaffe och dator... :)

Gillar

Kommentarer