Tisdag = mötesdag

Idag var jag på gymmet redan klockan sju, för att hinna köra ett tvåtimmars ryggpass och därefter promenera till Freddas (vid Skanstull) till klockan tio. Jag skulle nämligen träffa ”min kompis Jessica” där i stället för på EspressoHouse på Götgatan. När jag såg att det skulle bli så fint väder messade jag henne och föreslog en ny plats, där vi skulle få två timmar i solen. Jag missar aldrig en chans att få vara utomhus när vädret tillåter.
Träningen gick bra och foten gjorde nästan inte ont alls under den fyra kilometer långa promenaden.

Jessica och jag fick två sköna timmar i solen. Nästa vecka är sista gången vi ses. Om läget med Johanna är fortsatt stabilt och solen fortfarande skiner, så upphör insatsen/stödet när situationen är på topp. Då känns det lätt för Jessica att släppa oss och jag är chill med att klara oss själva i fortsättningen.
Den här veckan skulle vi haft SIP-möte också, men det blev flyttat till nästa vecka. Vilket inte heller skapar panik. Vid flera tillfällen tidigare hade det varit olidligt att få det framflyttat bara en enda dag. I de perioder vi levt en timme i taget. En dag i taget. Typ förra sommaren. Och före jul.
Just nu sitter jag i väntrummet på Maria ungdom. Johanna är inne hos Daniel. Psykologen. Förra veckan sprang hon ju ut och jag visste inte om jag skulle lyckas få henne att åka hit fler gånger. Men hon protesterade inte. Kanske för att jag pratade med Daniel och förklarade vad som gick fel. Hon känner sig trygg med att det inte upprepas.

Gillar

Kommentarer