Tidig träning

I flera dagar har jag haft panik över att jag inte skulle hinna träna idag. Psykologen på Maria ungdom bokade en tid med Johanna klockan 09:45, alltså mitt i mitt dagliga träningspass. Men jag är så tacksam över att hon vill träffa psykologen, att den tacksamheten tog överhanden. Jag ska dock be henne boka eftermiddagar framöver. Så gott det går. Min kalender är egentligen blockad för träning fram till klockan tio.

Och jag kunde ju träna efter besöket hos psykologen. Tänkte jag.

Men icke! I fredags blev jag beordrad att deltaga i ett möte i Jönköping klockan 13. De hade glömt informera mig om det, när det bokades för några veckor sedan. Naturligtvis kan jag inte åka dit. Av många anledningar. Dels för att Johanna ska till psykologen på förmiddagen, dels för att jag inte kan lämna Johanna en hel dag och dels för att jag har sålt bilen.

Alltså ska jag vara med på länk. Vilket är okej om alla andra också deltar via länk. Men övriga ska sitta i ett konferensrum. Eftersom jag har problem med ljudintryck och inte kan ha minsta oljud i bakgrunden, när jag ska lyssna eller deltaga i ett samtal, så klarar jag max en timme i ett sådant möte. Sedan vill jag hålla för öronen och skrika. Och det är stört omöjligt att hänga med i vem som säger vad och de glömmer att tala högt, så att jag ska höra. Att sitta "utanför" och lyssna på sju personer som samtalar med varandra utan att kunna följa med i blickar och mimik är väldigt svårt för mig. Ibland undrar jag om det beror på en diagnos eller något. Eller om det är lika hopplöst för alla.

Mötet ska hålla på från klockan 13 till 17. Om jag orkar vara med så länge! Alltså hinner jag inte träna efter mötet heller. Jag tränar nämligen aldrig mellan 17 och 20 när det är trångt på gymmet. Återigen på grund av ljudvolymen, men också eftersom jag inte klarar så mycket folk som det är på gymmet vid den tiden. Som jag sagt tidigare, jag är ju tacksam över att corona minskat trängseln på alla offentliga platser.

Därför har jag haft panik. Träningen är så otroligt viktig för mig, vilket ingen riktigt kan förstå. Viktigare mentalt än fysiskt. När skulle jag kunna träna idag?

Först tänkte jag träna klockan sju till nio och möta Johanna på tunnelbanan vid Mariatorget. Men sedan kom jag på att hon måste väckas också. Och få minst en timme på sig att göra sig klar.

Alltså återstod träning mellan sex och åtta.

05:50 gick jag hemifrån. 06:10 började jag med knäböj. Det stod ben på schemat. Men det var tungt med ben så tidigt. När jag kollade min app såg jag att det kunde bero på att jag promenerade 19000 steg igår eftermiddag. Förmodligen en kombination.

Eftersom jag kommer ha svårt att hinna promenera i eftermiddag, så valde jag att träna ben på gymmet i exakt en timme och därefter promenera hem.

Klockan 07:50 väckte jag Johanna och gav henne en RedBull. Och jag är mentalt laddad med både träning och promenad, för att klara den här dagen.

Gillar

Kommentarer

Leo
,

Får Johanna aldrig några konsekvenser när hon hittar på skit? Känns som hon gör allt för att ha dig hela tiden

livetmedanso
livetmedanso,
Exakt vad menar du att hon hittar på för skit? Skulle hon få ett STRAFF för att hon mår dåligt och med alla medel försöker döva sin ångest? Jag tror på kärlek framför bestraffning, så länge det handlar om självskadebeteende och inte kriminalitet/skada andra personer. Och när det gäller att "ha mig hela tiden" så skulle hon göra ALLT för att slippa mig. Hon håller på att bli galen på mig. När det gäller Johanna, så är uppmärksamhet/bekräftelse det absolut sista hon söker. Kunde hon göra sig själv helt osynlig skulle hon göra det. Men jag tänker visa att jag ser henne. Varje dag. Hela tiden.
nouw.com/livetmedanso