Tidig söndag morgon

Jag har tagit mig igenom ännu en natt utan sömnmedicin. Till saken här att jag ALDRIG förr haft problem med sömnen. Oavsett hur mycket det har stormat i livet och hur mycket oro jag känt, så har jag alltid somnar tio sekunder efter att huvudet landat på kudden. De personer jag haft relationer med genom åren, har alla förundrats över hur jag letat mig in i rätt position (ofta med näsan mot deras hals eller axel), tagit två andetag...och somnat.

Men när Johanna blev akut omhändertagen i juli 2018 behövde jag något som stillade alla tankar inför natten. Jag började kolla på serier på kvällarna och jag började med Theralen.

Sedan dess har jag fortsatt. Med båda delarna. Även om jag bytt ut Theralen mot Alimemazin. Då kan jag nämligen ta det tidigare på kvällen och äta kvällsmat efteråt. När man tagit Theralendroppar kan man inte äta. Och det vill jag kunna göra till min serie.

Periodvis har jag slutat med sömnmedicinen. Bland annat hösten 2019, innan allt kraschade igen. Och under andra kortare perioder, när jag trott att tillvaron stabiliserat sig. I en vecka eller två.

Nu har jag tagit medicin på "övertid" i ett par månader. Jag kunde ha slutat i somras. Eller åtminstone i augusti, när jag började slappna av. Men då kom plötsligt 18-årsdagen och vände lite uppochner på situationen.

Just nu har jag inga orostankar (mer än när det gäller poseringen, tävlingen och min förlamade tå) och grubblar inte över något. Därför måste jag lära mig att sova på egen hand.

I natt gick det över förväntan. Mina strategier var att lägga mig en timme senare än vanligt, för att inte vakna redan innan tolv och behöva gå på toaletten. Med risk för att inte kunna somna om. Och att äta kolhydrater innan läggdags, för att binda vätska och minimera risken att behöva kissa fyra gånger.

Det lyckades. Jag vaknade och gick på toaletten runt halv tre, somnade om, vaknade klockan fem, tänkte stiga upp men somnade om igen och vaknade kvart i sex. Tjoho!

Det är så jag vill att en natt ska se ut. Även om jag helst vill somna klockan tio för att få ytterligare en timmes sömn. Men att vakna kvart i sex och få en lååååååång och lugn morgon är underbart! Det har jag saknat, när jag vaknat i sirap mellan halv sju och sju. Av alarmet och inte av mig själv.

Så jag ska kämpa vidare. En natt i taget.

Gillar

Kommentarer