Tacksam i eländet

Idag har jag tre saker på att-göra-listan:

1. Köpa mer sparris

2. Poseringsträning med Maria

3. Hämta bikinin hos Anita

När jag kom till Hemköp fanns det bara ett enda paket fryst sparris kvar. Och det kommer inte räcka längre än idag och till frukost i morgon. Det betyder att jag måste släpa mig till affären i morgon också, för jag orkade inte gå både till Hemköp och Coop idag. När jag kom tillbaka från affären var jag DÖD.

Jag känner mig helt influensasjuk. Som om jag har över fyrtio graders feber. Men jag är tacksam över att jag varken mår illa eller har ont i huvudet. Det kunde alltså ha varit värre än såhär. I nuläget kan jag åtminstone sitta upprätt och släpa mig fram.

Men hur ska det gå att ta på sig högklackat och posera i en timme? Jag som knappt kan stå och inte har en enda fungerade muskel i kroppen att flexa... Jag ska vara hos Maria om trekvart och fattar inte hur jag ens ska kunna åka tunnelbana dit. Och byta från röd till blå linje vid T-centralen. För er som inte bor i Stockholm och inte har koll på tunnelbanelinjerna, så är det LÅNGT att gå från grön och röd linje ner till blå linje i underjordens underjord.

Efter poseringen ska jag vidare till Näckrosen i Solna och hämta min bikini. Anita ska sy klart den under tiden jag väntar. Det känns ändå som nåt jag kan överleva, även om utmaningen ligger i resorna dit och hem. Inklusive promenaderna till och från tunnelbanan.

Ska jag kanske åka taxi mellan alla ställen...?

Bilden är tagen i hissen när jag kom tillbaka från affären. Jag har fått låna en mössa av Johanna, för det är viktigt att jag inte blir kall nu. Och jag har plockat fram min långa kappa från Gant ur garderoben.

Hur sjutton ska jag överleva eftermiddagen? Och hur ska jag klara mig mellan toalettbesöken? Idag ska jag dricka FEM liter vatten. Inte tre (som i måndags) eller fyra (som igår och i förrgår).

På riktigt. Detta går inte...

Gillar