Söndag 1 augusti

Jag tycker att det är skönt att juli månad ligger bakom oss. Dels för att jag älskar hösten och tycker om att gå mot mörkare tider, eftersom energin blir lugnare och kraven (på att vara utomhus och göra saker) minskar. Men också för att jag fasade för juli, eftersom de senaste årens somrar varit mardrömslika. Om jag inte minns fel skrev jag om det i våras eller i början av sommaren.

Detta är första sommaren på flera år, som jag inte tvingats ligga på vägarna för att hälsa på eller skjutsa Johanna kors och tvärs genom landet. Halva sommaren (juli till oktober) 2018 åkte jag mellan Stockholm och Vänersborg (SiS Brättegården) varannan vecka, halva sommaren (april till juli) 2019 åkte jag mellan Stockholm och Lund (SiS Råby) varannan vecka och hela sommaren 2020 (april till augusti) åkte jag skytteltrafik mellan Stockholm och Örkelljunga/Helsingborg (SiS Ljungaskog/kontaktfamiljen).

Den här sommaren har jag inte ens lämnat Stockholm. Hittills.

Nackdelen med att sommaren går mot sitt slut är dock att socialtjänsten och Maria ungdom snart kliver in igen. Det har varit väldigt skönt att slippa all inblandning från utomstående. Välbehövlig frihet.

Idag har Johanna filmat, så jag har hållit mig hemifrån länge. I två omgångar. Först var jag borta i fyra timmar (gymmet) och sedan i två (långpromenad). Igår gjorde hon nya naglar på sig själv. Jag blir så glad när hon är aktiv och kreativ. Och känner lust.

Det har blivit en del promenerande den senaste veckan också. Jag ligger stadigt på drygt 2 mil per dag. Det funkar så länge det är fint väder och jag vill och hinner lägga så mycket tid på att vara utomhus. Jag får inte räkna med att kunna fortsätta såhär framöver. Det är bara tillfälligt nu i sommar. Men hur ska jag känna mig nöjd med 8-10 km när hösten och vintern kommer? Det är så lätt att lägga ribban alldeles för högt och svårt att sänka den.

Gillar

Kommentarer