Sköna stunder på söder

Jag var inte på gymmet förrän klockan nio idag. Det kändes lite konstigt att kliva in nästan en timme senare än vanligt, men det är bara ett år sedan jag alltid tränade vid halv tiotiden, eftersom jag brukade vänta ut rusningstrafiken när jag bodde på Ekerö. Innan de öppnade båda filerna på grund av vägarbete. Då flöt det ganska bra oavsett tid på morgnarna. Innan dess var en av filerna bussfil mellan klockan 7 och 9.

Under träningen pratade jag ganska mycket med en kille som jag just lärt känna. Richard heter han. Vi körde samma muskelgrupper och följdes åt i maskinerna bredvid varandra. Jag undvek liggande hantelpressar, eftersom min rygg brukar göra väldigt ont när jag ska ta mig upp även UTAN diskbråck. Dumt att utmana ödet

Efter träningen köpte jag en kaffe och en fralla och satte mig på bryggan. Solen sken och jag tog av mig kläderna och solade i någon timme. Direkt på trätrallen. Det är ganska skönt tycker jag. Och det luktar gott av trä, när solen värmer plankorna. Jag till och med slumrade till några minuter.

Det blev promenad via Tanto hem. Dock inte längs hela Årstaviken. Jag ville spara benen till senare, eftersom jag redan varit ute i ett par timmar och visste att utomhus-abstinensen skulle bli mer påtaglig framåt eftermiddagen.

När jag kom hem låg Johanna fortfarande och sov och jag kände direkt att jag inte kunde stanna inne. Så jag bestämde mig för att ta en promenad till Mosebacke. Där skulle jag hitta ett mysigt ställa att dricka kaffe på. Jag hade aldrig varit där tidigare, men Robban på gymmet sa att jag MÅSTE gå dit. Alltså gjorde jag det. Och wow! Där fanns ett torg och ett café och solstolar i solen. Jag köpte återigen en kaffe och en fralla och satte mig i solen. Energin var magisk och rogivande. En man satt och läste en bok och andra småpratade tyst. Det vilade ett lugn över hela platsen.

Just när jag hade satt mig skrev Mr Istanbul. Han tvingade mig att skriva på svenska, för att inte bli trött, haha! Han har verkligen lyssnat och försöker förstå mig. Han imponerar mer och mer. Jag sa det till Andreas igår, att efter förra veckans Tinder och alla dejter känns Mr Istanbul ganska okej. Han låg och solade vid Karlaplan någonstans och vi bestämde att vi kanske ska ta en promenad tillsammans i morgon. Vi får se vad jag känner för då.

När jag suttit där i kanske en timme såg jag att Johanna hade sett min story på Instagram, så jag messade och frågade om hon var vaken. Och det var hon. Så jag promenerade hemåt och handlade på vägen. Nu skulle jag göra spagetti och vegofärs-sås. Ingen Foodora idag minsann!

Johanna ville gå ut och röka, men en granne satt på sin balkong och solade, så hon vågade inte. Jag flyttade in en stol i hörnet på balkongen, så att hon kunde sitta dold. Vilken himla tur att jag kom hem och kunde rädda morgonciggen (klockan 15), haha!

Efter middagen fick jag panik av att vara inomhus igen. Och jag hade fortfarande bara gått 9300 steg. Jag siktar på ca 15000 steg varje dag. Alltså gick jag ut igen. Den här gången styrde jag stegen mot Ersta kyrka och Fjällgatan. Idag skulle ännu en sevärdhet bockas av. Och det var en fantastisk utsikt!

När jag kom hem stod stegräknaren på 15273 steg. Perfekt! Och solen har nått fram till balkongen, så de sista soltimmarna kan spenderas hemma.

Jag borde helt klart jobba på det där med att kunna vara inomhus när solen skiner ute. Men det har varit ett problem ända sedan jag var 19 år, så frågan är om det går. Tro mig, jag har försökt!

Gillar

Kommentarer