Sexuellt ofredande på kajen

I morse tog jag det väldigt lugnt och småplockade med lite av varje här hemma, innan jag gick till gymmet runt klockan nio. Det var växlande molnighet och bara tjugo grader ute, så det var ingen stress till bryggan och solen.

På gymmet blev det ett riktigt bra benpass. Ischias-nerven bråkade ingenting och jag kunde jobba med tunga vikter. Underbart! De båda senaste benpassen hade jag jätteont. Därför passade jag på idag. Jag fokuserade på baksidan och rumpan. Och naturligtvis mina core-övningar.

När jag kom ut från gymmet klockan elva var jag osäker på vädret. Först tänkte jag skippa kaffet och frallan på kajen och promenera runt Årstaviken på Årstasidan. Kanske fika i Skanstull. Men när jag var på väg över Sjövikstorget tittade solen fram och kändes riktigt varm och det låg några personer och solade på bryggan. Så jag vände och köpte fika och satte mig nästan allra längst bort på bryggan. Där jag brukar sitta. Det låg bara två personer på hela den delen av bryggan.

Efter någon timme låg jag helt ensam, förutom tre personer som satt påklädda och käkade lunch en bit upp i trappan. Det var en kille och två tjejer i trettioårsåldern.

Jag låg på rygg med benen liggande på steget ovanför mig. Med nittio grader i både höfter och knäled. Jag har fått för mig att den ställningen är anledningen till att min rygg känts bättre de senaste två dagarna. I kombination med mina coreövningar och ryggresningar.

Då kom det en man och ställde sig rakt ovanför mig. Han stod där och käkade frön och spottade skal och pratade för sig själv. Jag trodde först att han pratade i telefon. Men han tittade rakt in mellan mina ben. Jag sig att de tre personerna i trappan (ca 10 meter bort) också observerade honom och reagerade på hans opassande beteende. Det såg nog han också, för han muttrade något och gick vidare. Hua, det kändes obehagligt!

Efter en liten stund kom han tillbaka åt mitt håll. Jag skyndade mig att ta ner benen och vända mig på mage. Jag såg att de tre personerna också såg honom och våra blickar möttes i samförstånd, när han satte sig i trappan precis ovanför mig.

För den som inte vet kan jag meddela att bryggan och trappan är låååååång. Typ 200 meter. Och den var helt tom. Ändå satte han sig precis ovanför mig. Där satt han och käkade sina frön och spottade skal och mumlade en massa för att väcka min uppmärksamhet eller reaktion. Antingen var han påtänd eller sjuk i huvudet. Jag försökte låtsas oberörd men kände mig spänd som en fiolsträng. Jag skrollade i mina flöden på telefonen, vilket han också kommenterade. Han tyckte att jag skulle titta på utsikten i stället för telefonen. Särskilt utsikten åt hans håll.

Egentligen ville jag stanna kvar en stund till på bryggan, för det var riktigt varmt och jag var sugen på att ta ett dopp innan jag gick därifrån. Men jag stod inte ut. Och jag visste inte hur länge de tre personerna skulle stanna och jag ville inte riskera att bli ensam med äcklet. När han hasade ner till det nedersta trappsteget, precis bakom min rumpa, så fick det avgöra. Jag hoppade snabbt upp och i kläderna. Vilket han tog som en förolämpning och muttrade irriterat. Snabbt gick jag därifrån. Inte mot Hornstull som jag egentligen skulle (eftersom det var folktomt däråt) utan mot restaurangerna och torget. För att ta en säkrare omväg.

Just när jag vek runt hörnet på huset ropade någon bakom mig. Det var en av tjejerna som suttit i trappan.

- Är du okej? Jag såg vad han höll på med, det jävla äcklet. Jag är polis. Det var väldigt nära att jag gick fram och visade min legitimation för honom. Det skulle jag ha gjort om du inte hade gått därifrån.

- Jag är okej. Visserligen hade jag tänkt stanna lite till, men han förstörde min sköna stund, sa jag.

- Om du vill göra en anmälan, så hjälper jag dig, sa tjejen.

- En anmälan för vad? Han gjorde ju ingenting...

- Sexuella trakasserier. Det räcker att han tittade på dig som han gjorde. Rakt in mellan dina ben och på din rumpa. Det syntes hur tydligt som helst. Vilket äckel!

- Vad skulle det leda till? Nä...det är lugnt. Tack ändå. Men vilket jävla äckel! sa jag.

- Det är du som bestämmer. Är det säkert att du är okej? frågade hon igen.

Jag hävdade att jag var okej, även om jag faktiskt kände mig ganska obehaglig till mods. Särskilt när hon bekräftade det jag hittills bara tänkt kanske var inbillning eller en överdrift. Nu skulle jag aldrig mer lägga mig ensam längst bort på bryggan. Något jag njutit av varje dag i flera veckor. Jävla idiot som förstört den känslan för mig!

För att trösta mig och lugna nerverna gick jag till Tanto och köpte en kaffe och acaibowl. Och kollade Zenly och såg att Josefin och Johanna lämnat Jönköping och var på väg hemåt.

Gillar

Kommentarer