Sekretess hos psykologen

När Johanna var på MoS ringde hennes psykolog Daniel. Först blev jag livrädd och trodde att han var orolig för henne. Att hon berättat något för honom igår, som han kände sig skyldig att informera mig om. Fredag eftermiddag och allt. Men han ville bara fråga hur han ska göra med sekretessen. Om jag vill bli informerad om saker Johanna anförtror honom. Han ska ge henne ett frågeformulär på måndag och då vill Johanna veta, om jag får veta vad hon svarar på de olika frågorna. Hur ärlig hon kommer att vara beror på om jag får veta allt eller inte. Vi pratade fram och tillbaka en stund, innan jag kom fram till ett beslut:

- Om du ska kunna hjälpa henne måste hon våga säga sanningen till dig. Och det kommer hon inte göra om allt hon säger rapporteras vidare. Så nej, jag vill inte veta vad hon svarar. Säg det till henne, att du INTE berättar något för mig.

- Jag håller med, men jag måste ändå fråga eftersom hon inte är myndig. Och jag har sagt till Johanna att jag MÅSTE informera vidare, om det framkommer saker som kan vara förenat med livsfara, svarade Daniel.

Vi kom överens om att Johanna måste känna att Daniel är HENNES och att det är HAN som ska hjälpa henne framåt. Och då måste hon känna sig trygg med att han inte "skvallrar" till mig och avslöjar vad de pratar om. Hon fyller snart 18 år och jag ska fasas ut mer och mer. Att hon äntligen går till en psykolog är fantastisk och om det ska fungera måste jag våga kliva åt sidan och överlåta hela behandlingen till Daniel. Först om han känner att det dyker upp saker, som inte HAN kan hantera, så ska han flagga för det.

När jag berättade för Johanna att Daniel ringt, så bekräftade hon exakt det jag tänkte:

- Om jag ska få hjälp måste jag berätta sanningen för Daniel och det kanske jag inte gör, om jag vet att allt jag säger kommer fram dig och soc och alla andra.

Stackars liten, hon är så van vid att vara kontrollerad av mig, socialen, personal på boenden etc. att hon knappt har någon integritet kvar. Hela hennes tillvaro och allt hon gör är helt transparent och tillgängligt för så många utomstående. Det är dags för henne att få ett privatliv och att våga öppna sig för någon hon känner förtroende för. Och jag tror att Daniel är på god väg att lyckas bygga upp den tilliten hos henne.

Ikväll ska en kompis sova över hos Johanna och vi har just ätit middag. Lax- och spenatlasagne från Picard. Lika god som cannellonin och saffransriset!

Gillar

Kommentarer

Jennifer
,

Det är så otroligt roligt och intressant och följa din blogg! Speciellt när du skriver om Johanna och hennes utmaningar med den psykiska hälsan, inläggningar, behandlingshem, SIS etc. Och det gör mig så varm om hjärtat och läsa hur du värnar och bryr dig om henne så otroligt mycket. Jag har själv varit i Johannas sits, men jag har inte haft någon mamma eller familj som stöttat mig genom allt. Så det är så extremt fint och se vilket stöd du ger och hur mycket du tänker på henne, och hur du kan värna om andra utan att glömma och värna om dig själv! Det är något jag lätt glömmer bort. Allt gott <3