Restaurangbesök med flickorna

Det var Johanna som föreslog häromdagen, att vi skulle gå ut och äta på en restaurang någon kväll den här veckan. Hon, jag och Josefin. Hon tyckte nämligen synd om mig, som inte fick åka till Sundsvall, där jag skulle gått på spa och ätit middag ute i tisdags kväll och julbord igår kväll.

Den som inte vet hur stora problem hon har med att äta på restaurang förstår inte hur STORT det var av henne, att bita ihop och göra det för MIN skull.

När jag promenerar genom Gamla stan på kvällarna, så brukar jag titta in på de mysiga restaurangerna och fantisera om att sitta där och äta. Så jag bestämde att vi skulle ta oss dit och äta på Michelangelo. Klockan fem. Vid den tiden brukar det vara väldigt glest mellan gästerna. Och det krävdes ingen bokning.

Josefin promenerade dit från Östermalm och jag och Johanna tog tunnelbanan två stationer. Jag märkte att Johanna blev stressad av alla människor, men hon håll ihop. Och jag skyddade henne så gott jag kunde och såg till att ha ögonen på henne och förutse alla störande moment. Utanför Michelangelo övertalade jag henne att lugna sig med en cigarett, innan vi gick in på restaurangen. Hon vågade först inte, eftersom hon fick för sig att det var rökförbud på Gamla stans trånga gator. Inte blev det bättre av att två poliser gick förbi, just när hon drog första blosset. Men när de gick förbi utan att röra en min, så slappnade hon av.

Inne på restaurangen bad jag om ett bord avskilt från övriga gäster, så vi fick sitta helt ensamma i den ena delen. Perfekt! Johanna fick sitta med ryggen mot en vägg och hade full uppsikt över lokalen. Servitören uppmärksammade hennes fina rosa hår och hon svarade artigt på alla frågor och tackade för menyn.

Jag hade varit galet sugen på pizza i flera dagar och redan innan bestämt mig för att äta det. Vi tog pizza allihop. Och Prosecco.

Hela restaurangbesöket blev precis lagom utmanande, utan några oförutsedda situationer eller andra gäster som kom in. Efter pizzan tog jag och Josefin varsin kaffe och sedan skyndade jag mig att ta in notan, innan Johanna inte skulle orka hålla ihop längre. Vi skulle ju hinna ta oss hem med tunnelbanan också.

När åt jag en hel pizza senast? Det var väldigt nära att jag sträckte mig efter Johannas överblivna kanter också...

Vi sa hejdå till Josefin i korsningen Västerlånggatan/Tyska brinken och gick ner till tunnelbanan. Josefin tänkte promenera hem också. Jag vet inte vad som har hänt med henne. Under middagen berättade hon att hon gärna skulle vilja åka på någon vandring. Vad har hänt? Träna, vandra, rutiner... Tänk om jag hade vetat det för ett par år sedan, när det inte gick få liv i henne innan klockan fyra på eftermiddagarna och hon åkte bil överallt och fick träningsvärk av att gå till brevlådan och hämta posten, haha!

Tänk om hon och jag skulle ta och ge oss ut på en vandring tillsammans? Jag har alltid velat gå Caminon (pilgrimsvandringen i Frankrike/Spanien), men inte lyckats lämna barnen så många veckor. Hoppas att det kan bli av någongång. Och att inte "pandemin" ska hindra mig, när jag äntligen är fri från barnen. I värsta fall får vi väl vandra i svenska fjällen. Om det inte kommer att krävas vaccinpass även där. Det skulle inte förvåna mig.

På tal om vaccinpass, så håller jag på att diskutera avtalet till The Park med managern som jag träffade vid mitt besök där i höstas. Jag vill få säga upp platsen med omedelbar verkan, om de plötsligt kommer att kräva vaccinpass. Jag vill inte betala i ytterligare 2-3 månader, om jag blir portad. Vi får se hur det slutar. Det ska komma nya restriktioner från Folkhälsomyndigheten och regeringen nästa vecka, så vi ska invänta dem till att börja med. Tanken är ett medlemsskap från 1 januari.

När vi kom hem från restaurangen hjälpte jag Johanna att sätta upp fyra nya tavlor i hennes rum. Och flyttade de tre som redan hängde där, så att alla sju fick plats. Sedan tog jag bort den extra madrass hon haft i sin säng (en tung 10 cm tjock mellan resårbotten och bäddmadrass) för att kunna använda som gästmadrass vid behov. Att få bort den gjorde att hennes säng blev betydligt lägre och rummet därmed upplevs som större. När jag tagit bort madrassen la jag ut en annons på TipTapp och nu väntar jag på att någon ska komma och hämta den. Han skulle komma innan klockan 21... Håller tummarna att han dyker upp!

Madrassen låg i Johannas salong (loftet i attefallshuset) på Ekerö och är missfärgad av spraytan (tak, väggar och ALLT hade en hinna av spraytan, trots att hon hade ett tält att spraya i) men fräsch i övrigt. Alltså inte nerkissad eller så. Bara ytliga fläckar på tyget. Hoppas att någon får användning för den.

Gillar