PT och posering

Det är helt galet vad mitt liv är förutsägbart. Det måste vara väldigt tråkigt att läsa samma saker varje vecka. Och det måste verka väldigt tråkigt att LEVA mitt liv. Men det passar mig väldigt bra. Jag behöver rutiner och vill att alla veckor ska se likadana ut. Helst skulle alla DAGAR se exakt likadana ut. Jag tycker inte om när det kommer något som stör mitt förutsägbara liv. Typ helger. Framförallt storhelger. Eller lovveckor (som gör att tillvaron omkring mig blir lite annorlunda). Eller tidsomställningar.

Om jag fick bestämma skulle vi bara ha måndagar till fredagar, inga storhelger och inga semestrar.

Jag är 100% nöjd med mitt vardagsliv.

På torsdagar innebär mitt vardagsliv (den här hösten) att jag tränar med PT klockan nio och åker till poseringscoachen klockan två.

På gymmet i morse började jag med att cykla i en timme. Sedan körde jag med Farid i en timme. Och sedan tränade jag ensam i en och en halv timme. En perfekt förmiddag. Vi gjorde dessutom en kalipermätning och alla mått hade minskat. Både på bålen, biceps, triceps, ryggen, låren, ländryggen och ovanför knäna. Det finns inte mer underhudsfett att tappa nu. Mer än på rumpan. Och det vill jag helst behålla, annars blir det ingen rumpa kvar, haha!

Innan kaffet klockan tio (när min och Farids timme är slut) fick jag pumpa biceps.

När jag kom ut från gymmet strax efter halv tolv var det skönt väder, så jag promenerade hem. Trots att mina ben är galet slitna efter de senaste dagarna.

Jag fixade lunch till mig och Johanna, innan jag duschade och åkte till Lindhagen centrum för att posera. Den här veckan kände jag mig inte lika nervös. Jag börjar känna mig hyfsat trygg med både Maria, poserna och skorna. Och jag har fått en ny självsäkerhet och tro på att jag klarar detta. Mycket tack vare alla personer på gymmet, som peppar och tror på mig. Jag får väldigt mycket stöd från alla. Både från random folk jag aldrig pratat med, till alla PT:ar och vänner.

Poseringen gick bra och Maria säger att jag utvecklas väldigt mycket varje vecka. Flexandet börjar bli automatiserat och jag är inte lika stel. Men framförallt utstrålar jag självsäkerhet. Och det är i den det sitter.

Sanna ringde när jag var på väg hem och berättade att hon hade klarat ett jättesvårt prov på alla hästens muskler. Men jag är inte förvånad.

- Om det är något både du och Johanna INTE har problem med, så är det er inlärningsförmåga, sa jag till henne.

Framförallt när det är något som intresserar dem. Eller fakta som ska nötas in. Synd att de inte klarade av att gå i skolan bara... Men det berodde ju på själva skolmiljön och de andra eleverna och inte på inlärningssvårigheter. I en annan miljö och utan så många andra barn/ungdomar hade skolan inte varit något problem för någon av dem. Sanna gick i en resursskola under en kort period. Skolan var inhyst i en vanlig lägenhet, där de satt i köket och hade svenska och i vardagsrummet och räknade matte. Det funkade utmärkt! Sedan blev det sommarlov och därefter ville Sanna börja i en vanlig skola igen, eftersom hon återfått självförtroendet. Hur det slutade är en annan historia.

Nu har jag bakat protein-scones och fikat tillsammans med Johanna. Jag har också mailat en elektriker och hoppas inom kort få hjälp med en del elarbeten här hemma. Jag har också tackat nej till ytterligare ett leveransalternativ från Mio. Av byrån jag beställde. Varje leverans de föreslår är två dagar fram i tiden. Mellan klockan 10 och 14. Och jag är aldrig hemma mellan 10 och 12. Eller ens efter 12. De två dagar som föreslagits har jag haft tatuering och posering. Så jag kommer fortsätta att tacka nej. Tänk om jag stannar hemma från gymmet en hel förmiddag och de ändå inte kommer förrän kvart i två? Den risken tänker jag INTE ta. Det måste ju finnas eftermiddags- eller kvällsintervall? Annars kan de behålla sin jävla byrå.

Gillar