Oväntad avlastning

När jag kom ut från Akademikliniken hade det börjat snöa och en stund senare började det blåsa rejält också. Det kändes lite oroväckande, för Josefin hade just hyrt en bil och skulle åka till Örebro ikväll och vidare till Ullared tidigt i morgon bitti, tillsammans med sin kompis Eveline. Och de hade frågat Johanna om hon ville följa med.

Johanna svarade ja, men jag vågade inte lita på det innan de hade kommit iväg.

Vad fantastiskt av tjejerna att ta med sig Johanna! Jag vet att Josefin väldigt gärna vill hjälpa sin syster, men det är svårt för henne att veta hur. För det vet ju ingen! Alla runtomkring försöker på olika sätt, men Johanna nappar väldigt sällan. Men idag gjorde hon det.

När jag träffade Eveline för någon vecka sedan, uttryckte hon också en stark längtan efter att få vara ett stöd för Johanna. Så jag känner mig väldigt trygg med att både hon och Josefin tar hand om henne och gör allt de kan för att hon ska må bra.

Josefin hade hyrt en bra bil i alla fall. En Volvo V90 med dubbdäck. Jag höll tummarna att de inte skulle bli stoppade av polisen på Hornsgatan.

Den 19 juli 2018 blev Johanna hämtad på BUP-akuten av två poliser i en civil Volvo V90. Hon hade just fått LVU och skulle transporteras till SIS Brättegården i Vänersborg. Det blev en mardrömsresa för henne och själv har jag haft väldigt svårt att se bakänden på sådana bilar sedan dess. Jag har också mina traumatiska upplevelser efter de här åren. Precis som Johanna.

När tjejerna hade åkt gick jag för att hämta ett paket med kosttillskott och PWO. Jag kommer behöva lite extra energi, när det är dags att sätta igång igen efter vilan. Men inte trodde jag att det där utlämningsställen för UPS låg så långt bort! Det blev nästan fyra kilometer tur och retur. I snöstorm som piskade i ansiktet åt ena hållet. Jag var nära att vända efter ett par hundra meter, men sedan var det nästan lite skönt att kämpa mot naturens krafter. I stället för mina psykiska utmaningar. Det gav samma effekt som hård styrketräning.

När jag kom hem till min NATURLIGT (Johanna var inte inlagd) tomma lägenhet kände jag mig på ganska bra humör. Jag åt en matlåda och sedan bakade jag äppelpaj och vispade egen vaniljsås av ägg och grädde. Ett par oväntade barnfria dagar måste ju firas på något sätt!

Men egentligen firar jag inte min egen situation utan Johannas. Jag är så glad för HENNES skull, att hon bestämde sig för att följa med och uppleva något roligare än att ligga i sin säng. På köpet slipper jag min orosklump i magen och DET är värt att fira!

Gillar

Kommentarer