Mitt dagliga Freddas-häng

Nu är det fjärde gången jag sitter på Freddas med en kaffe i solen. Och en bulle dagen till ära. Inte för att just den här dagen är speciell, men desto viktigare att förgylla den med en guldkant.
Igår var jag här med ”min kompis Jessica”, i torsdags med Mr Istanbul och i söndags ensam. Precis som idag. Jag är på väg hem från gymmet, efter ett bröst- och axelpass med Farid. Idag tog jag ingen PWO och jag ljög och sa att jag kände mig lite krasslig. Men det hjälpte inte. Han trodde mig inte. Så det blev tungt. Men väldigt bra.

Nu sitter jag alltså här. Kardemummabullen är uppäten och kaffet snart urdrucket. Mr Istanbul skriver på Messenger och jag svarar lite undvikande. Jag orkar verkligen inte konversera på engelska. Han frågar vad jag ska göra idag. Han vill ses. Men jag är så trött på människor. Socialt trött. Jessica och Andreas säger att jag är väldigt högkänslig. Jag behöver massor av återhämtning i ensamhet, efter umgänge med människor. En timme social aktivitet kräver typ ett dygn av ensamhet. Då pallar jag inte ens interagera via telefon, mail eller Messenger. Men jag orkar skriva, om det är en ensidig kommunikation. Som här i bloggen. Det är tvärtom väldigt positivt för återhämtningen.
Idag har jag två online-möten med styrelsen i två olika frågor och konstellationer. Jag måste spara på mina sociala krafter, för att orka med det. För att inte hjärnan ska börja koka. Och jag vill INTE boka in någon ytterligare prata/lyssna/umgås-aktivitet efter mötena. Då måste jag vara ifred med mig själv. Sån är jag. Dock svårt för andra att förstå.

Gillar

Kommentarer