Midsommarafton 

Midsommar är nog den högtid jag avskyr allra mest. Kanske för att jag älskade den så mycket förr? Jag har verkligen helt fantastiska minnen från traditionsenligt midsommarfirande. Eftersom den sortens firande inte längre finns eller erbjuds i mitt liv, så är midsommarafton årets värsta dag att genomlida.

Under min barndom firade vi midsommar på en granngård till famljens släktgård. Ute på landet. Med hästar i hagen bredvid (även min egen ponny fick följa med dit), plockande av blommor till midsommarstången, ringdans och lekar i trädgården, helstekt gris och dans på logen. En heldag med familj, släkt och massor av glada människor. På kvällen rodde vi tillbaka till stugan på den lilla ön vi bodde på den veckan.

När mina stora barn var små och jag fortfarande var gift med deras pappa, så firade vi alla högtider tillsammans med ett par vänner från Göteborg. Deras barn var lika gamla som Sanna och Petter. På midsommar brukade vi vara i antingen deras eller mina svärföräldrars sommarstuga och det var alltid lika trevligt. Vi åkte dessutom till ett allmänt midsommarfirande några timmar. Jag har förträngt att min exman alltid blev för full och alltid bakis dagen efter, så att jag måste ta hand om barnen både på kvällen och hela nästa dag.

Efter skilsmässan kunde jag inte erbjuda mina barn något midsommarfirande. Jag hade inget sådant umgänge. Det hade däremot deras pappa, för det var alltid hans vänner och deras familjer vi umgåtts med som gifta. Jag hade inga kvar. Därför brukade barnen vara med honom på midsommarafton och jag låtsades som om det var en vanlig ensam dag. Jättejobbigt.

Sedan började jag boka utlandsresor över midsommar, för att slippa fira. Då blev det en vanlig dag vid poolen. Barnen brukade följa med. Jag har nog varit utomlands fem eller sex midsomrar. Senast 2016 och 2017.

2015 hade vi just fått nycklarna till vår första lägenhet i Stockholm och åkte dit för att måla, tapetsera och fixa. Jag minns att jag sålde badkaret på midsommarafton. Ett spontant infall. En timme senare var det hämtat. Det var inte bara jag som inte firade midsommar förstod jag då. Det ösregnade hela dagen och jag målade tak. Framåt kvällen åkte vi till Gröna Lund. Vi var nästan ensamma där i regnet.

På midsommarafton 2016 flyttade jag och Johanna in i lägenheten i Spanien, som vi köpte tidigare den veckan. Innan dess var vi hos min kusin Petra i La Mata och åt midsommarlunch.

Vi ägnade den eftermiddagen och kvällen åt att shoppa saker till lägenheten och det var så spännande att sova första natten där! Josefin var på språkresa i USA.

2017 var jag också i Spanien över midsommar. Då hade jag med mig Johanna och hennes kompis Bianca. Vi var där i två veckor. Just nu minns jag inte var Jossan var eller varför hon inte ville följa med dit.

Som ni ser på Johannas ben och armar, så hade hon självskadat rejält redan för fyra år sedan. Jag hade tagit beslutet att flytta från stan till Ekerö och låta henne gå om årskurs sju. Vilket heller inte fungerade, som jag har skrivit om tidigare och förmodligen kommer att återkomma till framöver. Men vid midsommar trodde jag fortfarande att vi hade vänt skutan och gick mot ljusare tider.

2018 hade jag kaos hemma över hela midsommarhelgen. Hela köket och övervåningen hade varit helt utblåst under maj månad och det drog ut på tiden. Lagom till midsommar plockade mina byggare bort trappan i huset, utan att fråga mig först, och jag var utan trappa i två veckor. Med kök, terrass och sovrum på övervåningen. Jag kunde klättra uppför en stege, men det kunde inte hunden. Han stod där nere och ylade dag och natt, när jag var där uppe. Jag höll på att bli helt galen.

Över midsommar var Johannas kompis Vanessa hos oss. Hon ville inte följa med sina föräldrar till Dalarna och jag skulle ju ändå inte göra något. Flickorna hade kul tillsammans och jag har ju förstått efteråt att de drack en massa vodka i smyg. Det var därför de skrattade och var så glada. Ett par veckor efter midsommar blev hela livet kaos och det blev ett akut omhändertagande av Johanna. Återigen var jag lyckligt ovetande vid midsommar. Även om jag inte var helt lycklig med tanke på den saknade trappan.

Jag hittar ingen bild från midsommar 2018.

Midsommarafton 2019 bilade jag ner till Lund, för att hälsa på Johanna som satt inlåst på SiS Råby. Nedanstående foto är taget den dagen. Tyvärr får man inte fotografera i besöksrummet. De tar mobilen innan man får komma in.

På midsommarafton förra året hade jag skickat ner Johanna till två (för mig då) helt okända personer i Helsingborg, som skulle hjälpa mig att hålla henne vid liv. Bakom ryggen på socialtjänsten och hennes pappa. Hon hade fortfarande LVU och fick inte lämna Stockholm och inte sova någon annanstans än hemma. Vi möttes i Jönköping, där jag överlämnade Johanna och anförtrodde dem det käraste jag hade. Eftersom jag inte vågade ta hand om henne själv. De blev sedan hennes kontaktfamilj, så det var en chansning som gick hem.

Jag hade en stor klump i magen hela midsommaraftonen. På kvällen promenerade jag på Djurgården tillsammans med Henke (som jag träffade under den våren) och jag kände mig väldigt låg och olustig. Men när vi satt på Villa Källhagen fick jag ett sms från Helsingborg, att Johanna var okej och på ovanligt bra humör. Så jag kunde slappna av och njuta av stunden.

Och nu är det midsommarafton igen. Nere på gården sitter ett stort sällskap och äter tillsammans. Jag sitter ensam på balkongen. Johanna är i sitt rum. Eftersom vi ändå är hemma erbjöd vi oss att passa Milly, så att åtminstone Josefin kan fira midsommar med sina vänner ute på Djurgården. På Josefinas tror jag. Jag och Johanna har ätit färskpotatis och jordgubbar och varsin glass. Om en stund ska jag ta en långpromenad och sedan ska vi äta vegoburgare till middag/kvällsmat.

Milly och TaeTae börjar bli nyfikna på varandra. De andra gångerna Milly har varit här, så har katten gömt sig. Men nu verkar han vilja bli kompis med sin kusin.

Jag har en dröm. I den drömmen har jag ett litet sommarhus i skärgården och alla mina barn kommer dit och firar midsommar tillsammans med mig. Och min man. Och hans barn. Traditionsenligt. Alla har blomsterkransar i håret och vi äter jordgubbstårta till kaffet.

Kommer drömmen slå in redan nästa år? Eller ens någonsin...?

Gillar

Kommentarer

svullo
svullo,

Men stackars fina.. jag lider med dig, att du/ni ens har tagit er igenom detta är ju rena undret, du måste ha en grym drivkraft och stålpsyke utan dess like! Jag hoppas verkligen att du får ditt sommarhus i skärgården 😊

nouw.com/svullo
livetmedanso
livetmedanso,

Vi är långt ifrån igenom än...tyvärr. Men förhoppningsvis är vi på rätt väg 😊

nouw.com/livetmedanso