Livet efter tävling - en pånyttfödelse

Jag vaknade redan vid halv tre i natt och klockan tre gav jag upp försöket att somna om och gick ner i köket och satte på kaffemaskinen. Och jag tände en massa ljus i vardagsrummet.

Att jag inte kunde somna om berodde nog på att jag började fundera på vad jag ska göra nu. Nu när mitt mål är uppnått och mitt knivskarpa fokus är borta. Jag behöver något att sikta på och kämpa för. Jag kan inte bara befinna mig i ett tomrum av ingenting.

Ska jag sikta på en ny tävling? Nej, det kände jag mig ganska säker på redan igår och jag blev tvärsäker när jag vaknade. Jag hade nämligen haft en mardröm, där jag upplevde exakt samma obekväma känsla som på tävlingen. På scenen. Jag drömde att jag befann mig i en filmad intervju på engelska, där jag inte förstod frågorna och inte hittade rätt ord till mina svar. Jag försökte gång på gång och det blev bara mer och mer pinsamt. Till saken hör att jag är väldigt obekväm med att prata engelska och undviker det in i det längsta.

Lika lite som jag vill göra om intervjun på engelska, lika lite vill jag ställa mig på scen igen. Vad skönt, då kan jag lägga fler tävlingar åt sidan och inte fundera mer på det.

Men vad ska jag ta mig an i stället? Och på vilken nivå ska jag ha träningen framöver?

Vilken tur att jag skulle till Andreas idag. Och att Johanna inte ville ta halva tiden (eftersom hon är så stressad med en massa samarbeten och redigering). Han skulle få hjälpa mig att hitta ett nytt fokus.

Men först gymmet!

Trots att energin fortfarande var lägre än normalt och kroppen väldigt sliten, så tog jag mig igenom ett nittio minuter långt benpass. På hemvägen köpte jag pokébowl på Oh Poké till mig och Johanna. Jag måste äta allt jag var sugen på under förra veckans diet.

Efter lunch promenerade jag till Medborgarplatsen och tog tunnelbanan till Rådmansgatan för att träffa Andreas. Han sa att det är bra att hamna i det tomrum jag befinner mig i efter tävlingen. Att jag inte ska vara rädd för att vara i det. Kanske är det rentav ganska nyttigt och leder till inspiration och kreativitet. Och öppnar upp för nya saker att komma in i mitt liv.

Med tanke på all ovisshet kring covid-19 och vaccinbevis och eventuella nya restriktioner, så är det nästan omöjligt att sätta ett nytt målfokus, eftersom risken finns att det kommer käppar i hjulet. Det är lika bra att avvakta, chilla och invänta vad som händer den närmaste tiden. Det vore ju olyckligt att sikta på Tyngres tävling i april, om jag blir portad från gymmet. Eller att teckna avtal på en kontorsplats på The Park, om de snart kräver vaccin-pass. Eller att planera en jorden-runt-resa om alla länder stänger ner eller inför utegångsförbud. Om jag nu hade varit sugen på att resa alltså.

Därför ska jag befinna mig i ett tomrum ett tag. Vara öppen för nya saker att ta plats i mitt liv. Inte sätta upp mål som jag riskerar att behöva revidera. Prioritera sådant jag kan göra hemifrån, från min dator. Kanske börja planera renoveringen på Östermalm. Hjälpa Johanna att starta ett företag igen. Börja leta en lokal. Skriva en bok. Typ sånt.

När jag kom ut från terapeuten var jag sugen på att promenera hem. Det var tolv minusgrader, snö och julbelysning. Jag njöt av att gå genom Kungsträdgården och längs Skeppsbron. Mina ben kändes pigga och starka. Efter förra veckans nedbrytning är det fantastiskt skönt att känna kroppen återhämta sig. Till livet efter tävling. Jag känner mig pånyttfödd, både fysiskt och psykiskt.

Gillar