Långt lördagspass 

Med tanke på att jag vaknade tidigt var jag på gymmet redan strax efter klockan åtta. Och jag hade så galet mycket energi! Fasiken, kanske är det sovmedicinen som har gjort att jag känt mig seg de senaste veckorna? I kombination med allt annat såklart. Men med tanke på att jag vaknade fyra gånger i natt och steg upp klockan fem, så borde jag INTE ha haft extra mycket energi. Jag var starkare än på väldigt länge idag.

Och jag kunde hålla på hur länge som helst. Energin tog inte slut.

Först körde jag bänkpress och sedan växlade jag mellan axlar, bröst och rygg. Jag ska lägga till lite rygg på bröstpassen och lite bröst på ryggpassen framöver har jag tänkt.

Efter två timmar hämtade jag min kaffetermos och åt en proteinpannkaka.

Efter tre timmar tog jag en banan. Och gick över till att köra ben.

Efter fyra timmar och fyrtio minuter hade jag bränt 1000 kcal (se video nedan) och var matt av energibrist. Men fortfarande stark och med lust att träna.

Men jag valde att avsluta passet och gick till Liljeholmen och åt på Oh Poké. En Ohana bowl med kyckling den här gången. Johanna skulle äta lunch med en kompis.

När jag kom hem klockan 14 hade kompisen fortfarande inte kommit och Johanna hade inte ens ätit frukost idag. Jag försökte få i henne en näringsdryck, men det gick inte.

- Snälla mamma, men NEJ jag klarar mig. Jag äter sen. Men tack för omtanken.

Hon fräste fram orden. Behärskat. Det låter snällt i skrift, men hon kokade av ilska när jag lämnade hennes rum. Gud, giv mig styrka! Hon smiter undan och hon förhalar måltider. Ständigt.

Nå, hon dör ju inte av svält på en gång i alla fall. Hon överlever förmodligen dagen. Och några månader till. Med förra hösten i färskt minne, så kan jag lugna mig med att det tog drygt fyra månader från det läge vi är i idag tills situationen var livshotande. Från augusti till december. Och hon äter säkert senare. Om kompisen bara kommer nångång...

Jag tänkte gå ut och gå, för solen skiner och det är en fantastisk höstdag, även om det blåser en del. Men jag vill inte gå förrän jag vet med säkerhet att hon kommer iväg och äter. Klockan är snart halv tre och jag laddar med en kopp kaffe. Min fot kändes okej på väg till och från tunnelbanan nyss, så jag hoppas att den inte ska göra för ont under promenaden. Eller att skadan (vad som nu har hänt) blir värre.

Gillar

Kommentarer