Kontraktskrivning och besök av potentiell kontaktperson

Efter typ tusen försök fick jag äntligen tag i vår nya handläggare på socialtjänsten Södermalm, för att säga att vi omöjligt kan komma klockan tio i morgon. Han förstod och vi fick en ny tid på fredag eftermiddag. Tyvärr ringde han PRECIS när Skatteverket skulle ringa till mig (jag hade valt att bli uppringd när det var min tur i den femtio minuter långa telefonkön), så jag missade det samtalet. Grrr! Jag hade en viktig fråga gällande mitt bolag. Tyvärr hade jag inte möjlighet att ringa igen och bli uppringd igen, för jag hade tre möten inbokade: kontraktsskrivning med mäklaren, besök av en potentiell kontaktperson till Johanna och besök hos naprapaten.

Jag och Johanna mötte Josefin utanför Södermäklarna och vi gick in tillsammans. Där fick vi sitta i en soffa och vänta ett par minuter (vi var tidiga) innan det var dags att skriva kontrakt på flickornas nya lägenheter. Josefins lägenhet blir inflyttningsklar i februari nästa år och Johannas i april. Tur att Josefin kommer dit först och finns på plats när Johanna flyttar in. I samma fastighet men i olika trapphus.

Jag bestämde också med mäklaren att han ska få sälja min lägenhet. Vi ska försöka hitta en tid nästa vecka (eller efter hans semester), när han ska komma och titta på den. Förmodligen säljer jag ganska snart och väntar inte tills Johanna flyttar i april. Hon får flytta med mig i några månader. Men det beror på om jag får lägenheten såld till ett bra pris. Annars väntar jag.

När vi kom hem från mäklaren beställde vi mat från Donken. Tyvärr fick vi helt fel mat (fisk och kött), så vi måste vänta ytterligare en kvart på rätt leverans (vegan och kyckling). Tack och lov utlöste det inte alltför mycket ångest den här gången. Som det gjorde sist.

Vilket var tur, för under tiden vi satt och åt kom en kille förbi. En kille jag hittat när jag desperat sökt efter alternativ hjälp till Johanna. Han hjälper ungdomar med missbruk och kliver in när inget annat fungerat. När man testat allt och tiden börjar rinna ut. Han hjälper också ungdomar och unga vuxna som vill lämna ett kriminellt liv. Han har själv en bakgrund inom kriminalitet.

Tanken var att han bara skulle titta förbi spontant, för att Johanna skulle veta vem han är och bilda sig en uppfattning. Och få se att det fortfarande finns annan hjälp att testa, än den vi redan prövat. Om hon tycker att det verkar intressant och värt att prova, så kan vi föreslå det hos socialen på fredag. Och jag tror faktiskt att hon blev både förvånad och nyfiken på det sättet att jobba. Intensivt. Varje dag. Enskilt med bara henne. Ända tills hon mår bra.

Men vi får se. Handläggaren på socialen säger att de har sina egna kontaktpersoner och köper inte gärna in tjänster utifrån, om det inte finns alldeles speciella anledningar. Vilket det gör, om Johanna säger att hon vill ha just han som var hos oss. Precis som hon ville ha Hanna och Ival som kontaktfamilj.

Efter maten och besöket av kontaktpersonen promenerade jag till min naprapat på Östermalm. Bästa Victor på InMo. Han fick ordning (tror jag) på min högerarm (som bråkat när jag gjort axellyft åt sidan de senaste dagarna) och gick på vänster höft riktigt ordentligt. Den som lider mest av artrosen i ländryggen. Förhoppningsvis blir det färre låsningar på morgnarna framöver. Åtminstone för ett litet tag. Han rekommenderade mig också att INTE göra någon steloperation i nuläget, för jag kan INTE har några andra utmaningar i livet i samband med en så stor operation. Och jag måste ha hjälp i hemmet de första två veckorna. Minst.

Jag promenerade hem också. När jag kom hem (kvart i sju) sov Johanna. Hon hade tryckt i sig fem Atarax (innan jag lyckades ta blistret ifrån henne) innan jag gick hemifrån. Igår kväll hade hon tagit alla som låg i hennes dosett (sex stycken) berättade hon. Hon söker desperat efter sätt att hantera sin ångest och sitt drogsug. Jag lider så med henne! I morgon måste jag försöka få tag i läkaren för att få ett recept på Atarax. De vi har hemma är flera år gamla och snart slut. Johanna vill inte ha Alimemazin, Theralen eller någon av de andra starkare medicinerna vi har i (det låsta) skåpet.

Klockan åtta kom jag på att jag måste gå till parkeringsgaraget och lägga dit den nya månadsdekalen för juli. Puh! När jag kom tillbaka snodde jag en glass i frysen (Johanna hade beställt med Foodora) och tog en efterlängtad kopp kaffe. Klockan var halv nio och jag hade inte druckit kaffe sedan förmiddagen. Plötsligt vaknade Johanna och kom ner i köket. Hon käkade halva den fiskburgaren vi hade fått felaktigt från Donken och en skål med yoghurt. Utan att jag behövde tjata och utan sura miner. Bra där!

Nu känns det lite olustigt att jag ska gå och lägga mig snart, när Johanna kommer att vara vaken en stor del av natten. Hon kommer inte in och väcker mig, hur dåligt hon än mår. Hon vet hur viktig min sömn är och vill inte störa, trots att jag säger att hon måste. Tur i alla fall att vi inte ska till socialen i morgon förmiddag, för då har hon nog precis somnat och sover som djupast. Och jag får min träning som jag behöver.

Åh, vad jag önskar att jag hade haft en serie att kolla på nu! Den senaste jag tittade på var Eagles och den är slut sedan någon vecka tillbaka. Det är såååå tråkigt! Tips på serier mottages tacksamt!

Gillar

Kommentarer

svullo
svullo,

Har du sett Elementary med Jonny Lee Miller och Lucy Liu det är en ganska bra och hyfsat stimulerande serie av Sherlock Holmes fall, den går på sexan nu kl 14 och 15 😊

nouw.com/svullo