Kompassnålen snurrar i sökandet efter riktningen

När jag befinner mig i kaos eller behöver återta kontrollen över min situation, så brukar det alltid hjälpa att rensa och organisera i mitt hem. Redan när jag var liten sorterade jag mina suddgummin, bokmärken, frimärken, Barbie-kläder etc. när jag hade behov av att jorda mig. Vilket jag hade varje lördag efter en skolvecka. Varje lördag efter frukost organiserade jag därför mitt skrivbord, min garderob och mitt rum. Och jag skurade bort minsta lilla blyertsmärke med skurpulver.

Herregud. Men det funkade. Säkert en av anledningarna till att jag höll ihop och tog mig igenom åren i skolan. Och min barndom.

Undrar hur många garderobs- och skåprensningar jag gjort genom åren, när det egentligen är tankar och känslor i mitt huvud som måste struktureras?

På gymmet kände jag mig lätt snuvig, seg och utan motivation. Det kändes verkligen som om jag hade en kompass i huvudet, som snurrade runt runt i sitt sökande efter en riktning. Jag har aldrig behövt mål med min träning tidigare. Det har räckt med att jag tycker att det är roligt och att jag älskar att vara på gymmet. Jag vill hitta tillbaka till den känslan. Men mitt fokus har varit så knivskarpt de senaste tre månaderna, att jag liksom famlar i ett mörker nu. I ett stort tomrum. Men det är visst helt normalt efter en tävling, att luften liksom går ur. Att man känner sig som en smälld ballong.

Både psykiskt och fysiskt. Mitt skinn känns för stort för kroppen. Jag känner mig slapp och uppblåst på samma gång. Den hårdhet jag hade i kroppen efter vätsketömningen börjar mjukas upp, men magen är som en detonerande bomb efter all mat jag stoppat i mig sedan i söndags. Utan att kunnat gå på toaletten. Vilket säkert också påverkar min energinivå och lätta sjukdomskänsla.

Nå, jag ska inte klaga. Jag hade räknat med en veckas återhämtning. Att jag överhuvudtaget orkar träna är faktiskt en bonus. För några veckor sedan fantiserade jag om att ligga i en solstol och inte röra mig ur fläcken den här veckan. Om det hade varit möjligt med resor alltså. Utan PCR-test och munskydd. Och risk för att fastna i karantän någonstans.

För att återgå till rensning och organiserande. När jag åkte hem från gymmet kände jag ett extremt behov av att rensa hemma. Eftermiddagens styrelsemöte (på Teams) hade blivit inställt och jag hade inga planer, mer än att Josefin och Milly skulle komma en sväng. Johanna skulle åka och tatuera sig och vara borta hela eftermiddagen.

Jag åt Tyngres proteingröt och en proteinpannkaka när jag kom hem. Med kaffe. Jag hade inte haft med mig något mellis till gymmet, eftersom jag inte hade några planer på ett tretimmarspass. På ett nittiominuterspass behövs ingen matsäck. Sedan började jag plocka och fixa i köksskåpen, packa kläder och skor i Sellpy-påsar och flytta saker mellan garderoben i arbetsrummet, städskåpet, badrumskommoderna, byrålådor och källarförrådet. Och jag gjorde en stor hög på golvet, med saker jag la ut på TipTapp. Killarna från TipTapp fick ta med sig mina skrymmande airconditions också. Så befriande! Jag orkade inte försöka sälja dem. Det är ju inte helt rätt årstid för det.

Josefin hjälpte mig att bära saker upp och ner i källaren och när hon hade åkt hem gick jag till återvinningen med kartonger, papper och plast. Och hämtade ett par paket på Södra station.

Nu måste jag boka Sellpy-hämtning och bära upp lite mer saker från källaren, som jag gjort plats för i lägenheten. Det finns fler ställen att rensa på och jag har nog att göra i ytterligare några dagar. Det är bra, för jag är fortfarande inte klar med riktningen i mitt huvud. Min inre kompass snurrar fortfarande, även om den har saktat ner något. Snart kommer den stanna. Pendla lite fram och tillbaka. Och därefter stanna och peka ut en ny riktning. Om den handlar om träning eller något helt annat vet jag inte än.

Gillar