Julsaker - hatkärlek

Egentligen älskar jag julen. Framförallt har jag haft jular när jag fullständigt frossade i julsaker och julpynt. Då bodde jag i villan i Jönköping. Tre våningar, 420 kvm och 13 rum. Jag sydde gardiner till kök och matrum (stilrena längder i mörkrätt och grått) och hade julbelysning i alla fönster, istappsslingor i hela uterummet och på de två balkongerna, julgran i uterummet och hur mycket pynt som helst. Undrar om jag har bilder någonstans...? Jag måste leta!

Nä, jag hittar inte. Men jag vet att jag tog massor. De finns inte på Facebook och inte i datorn. Då finns de på ett USB någonstans, men jag har ingen adapter så jag kan inte stoppa in den i min Mac.

Jag är inte jättetaggad på att överdriva "julandet" i den här lägenheten. Dels har jag fokus på träning och tävling, dels är det bara jag och Johanna som bor här och kommer se det. Och Josefin när hon tittar förbi. På den tiden i huset i Jönköping rörde det sig MASSOR av folk hemma hos oss och jag ordnade ofta både jul- och nyårsfirande. Det var liksom värt besväret. Och jag gjorde egen pepparkaksdeg och bakade lussekatter i flera omgångar. För det gick åt.

Det var när jag hade en stor familj och stort umgänge.

Nu är det bara jag och Johanna. Och Josefin.

Därför gör det lite ont med jul. När man inte längre har det man en gång hade. Stort fint hus och en stor familj. Liv och rörelse.

Dessutom vet jag inte hur länge jag ska bo kvar och då känns det inte lönt att köpa pynt som passar just här. Framförallt inte gardiner.

Lamporna på balkongen har ju suttit hela sommaren, så de kommer inte heller att bidra till någon julstämning. Men jag ska såklart hänga upp någon stjärna och sätta upp ett par adventsljusstakar i fönstren.

När jag var nere i källaren för en stund sedan blev jag tvungen att plocka ut massor från förrådet, för att komma åt julsakerna i den understa backen (av fyra stora IKEA-backar) längst in. Jag fick lyfta ner de översta och klättra över dem, för att komma åt de under/innanför. För de var för stora för att vända eller bära ut. Hela proceduren tog nästan en timme och var svettigare än förmiddagens benpass på gymmet.

När jag plockade bland julsakerna kändes det mest jobbigt. De väckte inget annat än motstånd hos mig. De passar inte i lägenheten. De är inte köpta hit. Och jag saknar tidigare jular. Och jag kan inte låta bli att tänka på hur jobbigt det ska bli att lägga ner alla julsaker i källaren igen. Om en dryg månad.

Nå, jag ska göra så gott jag kan för att skapa julstämning här hemma. Då kanske det känns bättre. För jag älskar egentligen advent! Det är bästa tiden på året. Åtminstone har jag känt så tidigare. Kanske är det de senaste tre årens december-månader som påverkat mig negativt? 2018, 2019 och 2020 har allihop varit katastrof. 2018 LVU, 2019 Johannas nya krasch och 2020 anorexi. Och 2017 när Johanna var sjukskriven och inte gick i skolan och vi väntade på plats på behandlingsskola. Och 2016 när jag höll henne hemma från skolan ett par veckor extra (innan och efter jul) för att hon skulle få en extra lång paus, eftersom hon hade panikattacker och ångest i skolan. Inte konstigt att jag får dåliga vibbar av julsakerna, när jag tänker efter. Det var längesen jag hade en fridfull och magisk jul.

Kanske detta året?

I den gula kassen har jag lagt allt som fick följa med upp till lägenheten inför första advent. Tomtar och annat får vänta ett par veckor.

Jag tog en del foton på saker jag ska skänka eller försöka sälja också. Saker som bara tar plats i förrådet och som jag inte kommer att använda inom överskådlig framtid.

Gillar