Johanna till Helsingborg

Idag följde jag Johanna till tåget. Hon åkte till Helsingborg för första gången sedan i december. Hon har inte velat åka sedan dess av olika anledningar.

De senaste veckorna har Johanna mått ganska dåligt och det har kulminerat de sista dagarna. Det gör mig väldigt orolig och skapar en del konflikter mellan oss, eftersom jag inte alltid är så bra på att hantera det. Jag bevakar henne för mycket, tjatar för mycket, försöker tvinga henne att hitta på saker och är allmänt frustrerad över att hon ligger i sängen. Vilket påverkar henne negativt. Vi hamnar i en negativ spiral.

Det är (tror jag) anledningen till att hon ville åka till Helsingborg nu. Plus att Hanna och Ival är bra att prata med, när hon inte mår bra. För dem vågar hon erkänna hur dåligt hon mår. Hon måste inte hålla masken. Och hon vet att de inte är rädda för hennes ångest.

Jag tränade som vanligt, solade en timme på bryggan, var hos naprapaten och sedan åkte jag hem för att äta lunch med Johanna och följa henne till tåget. Fem minuter innan vi skulle åka blev allt helt svart och tårarna kom och hon ville skita i tåget och stanna hemma. Tack och lov lyckades hon ta sig samman och vi kunde komma iväg. Men hon mådde INTE bra när hon satte sig på tåget. Hon vägrade ta med sig något att äta och dricka på den 5-6 timmar långa resan. Inklusive ett tågbyte som hon var lite nervös för.

Därför blev jag asförbannad när hon ville gå till restaurangvagnen och köpa en dricka, men inte vågade. Trots att jag erbjöd mig att ha henne i luren hela tiden. Jag blev inte arg på HENNE, utan på den idiot till person som skrev en hat-kommentar till henne på Instagram. Med tanke på situationen och Johannas mående, så skulle jag LÄTT kunna strypa den individ som är så puckad att hon idiotförklarade Johanna, eftersom hon inte vågade gå till restaurangvagnen. När hon lägger upp en kommentar, för att få stöd, så tar en intelligensbefriad/empatilös person chansen att angripa. Fy fan säger jag bara! Jag var galet orolig för Johanna hela resan och det gjorde inte situationen lättare. Det behövs så LITE för att tippa henne över kanten till det stora svarta slukhålet.

Nu vet jag i alla fall att hon är framme i Helsingborg och att läget är under kontroll. För att hantera min oro och klump i magen har jag varit ute och promenerat hela kvällen. Först tog jag en kaffe med en vän på takterrassen på Scandic Continetal och en stor glass i Gamla stan innan jag gick till älskade Mosebacke (kaffe och fralla). Sedan hem för att lämna min ryggsäck, hämta paket och ett rekommenderat brev och köra igång en tvättmaskin med Johannas sängkläder (Lil Peep), innan jag tog tunnelbanan till Östermalmstorg, hälsade på Josefin och Milly. Sedan gick jag runt Djurgården och hela vägen hem.

Jag har gått 32535 steg idag och har fått blåsor på båda stortårna. Igen.

Men som sagt, jag måste hålla igång och anstränga mig fysiskt för att hålla oro och jobbiga tankar på avstånd.

Gillar

Kommentarer

Aliciasderberg,
hoppas allt blir bra 🤍
svullo
svullo,

Vilken insta idiot!! leta rätt honom och bota honom! Jag blir rasande på sådant! Inte lätt att inte va orolig över barnen när man inte har dom i blickfånget, vi klarade ju oss när vi var i deras ålder men samhället har ju blivit hårdare så man skulle nog vilja ha drönare så man kunde kikade på dom då och då 😉

nouw.com/svullo