Johanna gav igen

Idag messade jag inte Johanna på förmiddagen. Jag frågade inte om hon hade vaknat, inte om hon ätit, inte vad hon gjorde och inte vad hon skulle göra. Jag tänkte verkligen ta henne på orden och ge henne frihet.

Klockan 12:12 messade hon:

- Tack för att du inte skrivit god morgon.

- Duktigt, va? svarade jag.

Då kom det ett långt sms tillbaka, där hon (utan att jag frågade) berättade sina planer för hela dagen.

Jag inser hur JÄVLA jobbig hon tycker att jag har varit! Men jag har ju varit tvungen att hålla henne över vattenytan i ett års tid (senaste vändan). Bevaka henne 24/7 under långa perioder. Tvinga i henne mat. Och hålla koll på när måendet störtdyker, för att finnas där och fånga upp henne på stört. Bara för att vi haft 6-7 bra veckor, så har inte mitt beteende förändrats lika radikalt som Johannas mående.

Men nu vet jag. Nu ska jag skärpa mig.

Just när jag klev in på nagelsalongen ringde telefonen. Det var Johanna.

- Vad gör du? Varför svarar du inte på mitt sms? frågade hon uppfordrande.

Jag trodde (återigen) att något hade hänt.

- Oj, jag har inte ens sett att du skickat!

- Jag skickade för en minut sedan och du har fortfarande inte svarat.

- Sorry, jag gick just in på nagelsalongen och måste ha missat plinget i fickan. Vad hade du skrivit?

- Jadu, samma sak som du brukar fråga mig hela tiden. Läs får du se! Hejdå!

Jag tryckte fram hennes meddelande:

- Vad gör du? Ser på Zenly att du inte är hemma, är du med någon? Vilken tid kommer du hem? Har du ätit?

Hahahahahaha!

Jag har ju fattat detta nu! Jag har varit såååååå jävla jobbig!

Det bästa av allt: Det är ett enormt friskhetstecken att Johanna reagerar så starkt på mitt kontrollerande. När vi hade lagt på skickade hon en bild på hur hon sitter och myser med Milly. Ensam ett par timmar mellan kompisens avfärd och syrrans hemkomst, vilket hon tyckte var jätteskönt.

Gillar

Kommentarer