Johanna däckad hela dagen

Det gick inte som planerat. Det gick inte att väcka Johanna. När jag försökt en stund började jag ana oråd och via hennes mumlande tillsammans med Ellas tolkning, så förstod jag att natten varit jobbig. Hon hade inte kunnat somna. Och det var naturligtvis ännu jobbigare med någon mer i rummet och i sängen. Då kunde hon inte sitta och pilla med sin Diamond painting eller kolla på film.

I stället hade hon tagit sin sovmedicin klockan tre. 8 mg Melatonin och två tabletter Alimemazin. När jag fick veta det insåg jag att det var helt kört. Eftersom hon inte tagit Alimenazin eller Theralen på fyra veckor, så hade den kickat in ordentligt. Även om hon bara hade tagit EN tablett Alimemazin, så skulle hon inte kunna väckas förrän klockan tre. Tidigast tolv timmar efter intag.

Därför ringde jag till Hanna och avbokade besöket på Maria ungdom.

Sedan lät jag Johanna sova. Jag och Sanna ville åka fram till stan och hitta på lite saker. Hon är ju ändå här för att bli lite firad i efterskott. Då får inte fokus hamna på Johanna. Jag fick göra mitt bästa och försöka släppa tankarna på henne och fokusera på Sanna. Och våga lämna Johanna ensam. Ella åkte också hem.

Jag och Sanna köpte strumpor på Cubus, åt glass på Strandvägen (och smög på Jossan som satt på Strandbistron) och åt vego-tacos på Taco Bar. Sedan gick vi till Mikkeller och drack någon slags sur öl som smakade passionsfrukt. En smak som inte går att jämföra med något annat jag druckit. Den var ganska god faktiskt. Lite pinsamt att vi glömde betala bara, så att killen i baren fick springa efter oss när vi gick ut genom dörren, haha!

När vi kom hem klockan fyra låg Johanna fortfarande helt däckad i sängen. Jag försökte väcka henne och ge henne en RedBull, men det var stört omöjligt. Hur sjutton ska nästa natt bli? Ska hon vända på dygnet fullständigt nu igen? Att vända på dygnet blev startskottet in i det dåliga måendet och den negativa spiralen redan 2016 och har alltid varit ett överhängande problem i de värsta perioderna. Att vara vaken på nätterna ökar ångesten och risken för självskada är större nattetid.

Att hon vänder på dygnet är inte bara jobbigt för Johanna, utan också för mig. Jag MÅSTE ha min nattsömn, för att kunna fungera. Vilket inte funkar, om jag är orolig för henne på nätterna. Jag behöver veta att läget är okej, för att kunna sova ordentligt. Att lägga mig och veta att hon har 5-6 vakna timmar på egen hand känns inte bra alls. Det är inte bra när vi lever omlott här hemma. Att jag är vaken när hon sover och tvärtom. Och jag tänker inte ens göra ett försök att anpassa mitt dygn efter hennes. Det skulle inte gå. Och jag vill inte. Jag har vaknat klockan 6 och somnat kl 22 i femtio år. Och jag trivs med det och har aldrig lyckats vrida det mer än någon timme åt ena eller andra hållet. Att vara vaken till midnatt klarar jag inte ens på nyårsafton. Och även om jag lyckas, så vaknar jag klockan 6 nästa dag och går som en zombie hela dagen. Jag vill leva ett så normalt liv på så normala tider som möjligt. Vårt liv och vår situation är tillräckligt onormal i alla fall.

Nu måste jag göra ett nytt försök att väcka Johanna!

Lite bilder från Sannas och min eftermiddag:

Gillar

Kommentarer

Friskan,

Ja, för er bådas skull, kanske sömn medicinen inte är så dum? Fel dygnsrytm lika m kaos. Var snälla mot er själva, en förändring i taget. 🙏🏻🌸