Johanna är hemma igen

Klockan fyra åkte jag till Maria ungdom och hämtade hem Johanna. Hon ville inte stanna kvar, trots att personalen försökte övertala henne. Eventuellt kommer hon att gå med på en planerad inläggning nästa vecka. Men i morgon vill hon absolut vara hemma, för att kunna göra ett hårsamarbete med sin frisör. Så det fick bli så.

Jag tog tunnelbanan till Fridhemsplan och sedan tog vi en Bolt hem. Lilla fröken var på gott humör, jättehungrig och jättetaggad på att aldrig någonsin mer ta några droger.

Men vi sa ändå "på återseende" när vi sa hejdå till personalen på Maria ungdoms heldygnsvård.

När vi kom hem beställde vi mat från Mahalo med Foodora. Min favoriträtt heter Knivsöder. Johanna älskar deras vego-burgare med sötpotatispommes (som inte fick vara med på bild).

Min leverans från Ellos kom vid tiotiden och under dagen har jag roat mig med att montera möbler. Det körde ihop sig lite vid ett tillfälle, när jag inte lyckades bära det nya sminkbordet uppför trappan. Det vägde trettio kilo och rent viktmässigt hade jag orkat det. Men jag kunde inte greppa det. Armarna räckte inte. Den tyngden behövde jag bära nära kroppen och det var omöjligt.

Men jag löste snabbt problemet. Med TipTapp såklart. Inom trettio minuter och för ett par hundralappar dök det upp en stark kille och bar sminkbordet upp till mitt sovrum, där jag kunde fortsätta att montera benen och vända på det själv. Det var lite bredare än jag tänkt mig, så det blir lite trångt mellan bordet och sängen, men det funkar. I alla fall om jag köper en pall och inte en stol att sitta på. Förresten ska jag inte ens sitta där. Jag brukar sminka mig i badrummet. Sminkbordet ska mest stå där och se fint ut. Och fungera som förvaringsyta till mina parfymflaskor. Men man vet ju aldrig....

Precis just nu känns livet lekande lätt. Jag sitter med en kopp kaffe och en kardemummakaka från Bröd & Salt. Johanna mår bra för stunden, dagens ihållande huvudvärk släppte som genom ett trollslag för en stund sedan, jag är nöjd med de nya möblerna och stolt över att jag monterat klart allting. Jag har till och med skruvat upp sänggaveln på väggen.

För bara några timmar sedan kändes allt nattsvart och sorgligt. Tårarna droppade på golvet, samtidigt som jag skruvade fast benen på skrivbordet och jag svor varje gång jag slant med insexnyckeln.

Så länge det fortfarande finns bra stunder och jag klarar av att pausa min oro och njuta av dem, så finns det hopp om en bestående vändning. Och jag får ny energi och orkar ett tag till.

Gillar

Kommentarer