Johanna är hemma igen

Precis som jag misstänkte blev jag tvungen att hämta hem Johanna från Maria ungdom på eftermiddagen, trots att hon på förmiddagen hade sagt att hon kunde tänka sig att stanna i tre dagar. Plötsligt gick det inte mer.

Men det är klart att hon inte kan vara där, bland andra ungdomar och personal, när hon inte ens kunde gå i skolan. Det är ju liksom själva grundorsaken till hela situationen, att hon inte kan vara bland andra random människor. Hon vågar inte gå ut från sitt rum överhuvudtaget. Inte för att äta och inte för att prata med personalen. Hon ligger och väntar på att någon ska komma in. Och när det väl kommer någon, så säger hon ändå nej, när de frågar om hon vill ha något att äta eller behöver något annat.

Hon hade inte ätit på hela dagen när jag hämtade henne klockan 16. Och hon hade låtsats sova både på natten och på förmiddagen, när personalen tittade in till henne.

Hon var helt utmattad när jag kom dit.

Hon fick dock vänta en timme extra på mig, för att jag skulle hinna laga min trasiga nagel. Jag var nämligen på väg till nagelsalongen, när de ringde och sa att hon ville hem.

Tyvärr måste vi först vänta på en läkare för ett utskrivningssamtal innan vi blev utsläppta. Och sedan måste vi vänta länge på en taxi. Men nu är vi hemma och har beställt mat (och ätit) med Foodora.

På väg till nagelsalongen ringde även vår nya handläggare från socialtjänsten Södermalm. Det var Tor, som vi hade när v bodde i Liljeholmen. Bästa Tor! Vi ska dit på möte på torsdag.

Hur jag ska hantera Johannas drogsug och abstinens vet jag inte. Jag var irriterad på både Maria ungdom och på soc, eftersom de inte har något annat alternativ än att jag måste lösa det på egen hand. Jag sa till båda, att jag hellre ger Johanna droger än riskerar att hon självskadar. Det var troligen inte så smart sagt, men jag hoppas de förstår att jag sa det i ren desperation och frustration. Och att jag inte menade allvar.

Så nu är vi hemma igen. Tillbaka på ruta ett. Igen. På egen hand. Som vanligt. Utan hjälp och stöd när det verkligen behövs.

Här väntar vi på taxin. Den dröjde på grund av stopp i trafiken på grund av olyckor på ett par platser utanför stan. Vilket hindrade bilar från att ta sig ut från stadskärnan.

Gillar

Kommentarer

svullo
svullo,

Stackars tös, usch va svårt! Man tänker ju att någon inom den gigantiska vårdapparaten borde kunna göra något hållbart som funkar i längden❤️

nouw.com/svullo
livetmedanso
livetmedanso,

Tyvärr är vården uppdelad och ingen tar totalansvaret för hela problematiken. Om någon ändå hade sett helheten/sambandet mellan psykisk ohälsa, missbruk, anorexi och det sociala utanförskapet. Nu är det BUP, Maria ungdom, ätstörningsklinik och socialtjänsten där ingen kan ta ett övergripande ansvar. Beroende på vad som är i fokus för tillfället, så blir det en akut släckning av just den elden. Trots att allt hör ihop.

nouw.com/livetmedanso
Moa
,

Renommerat dig att söka på youtube på aldrig back och se på intervjun med två personer som varigt samma

livetmedanso
livetmedanso,

Jag har sett den. Men där känns det som om drogerna är det primära problemet. För Johanna är drogerna bara ett sätt att försöka hantera sin ångest. Där ÅNGESTEN och den psykiska ohälsan är grundproblematiken. Hon mår inte bra de perioder hon varit helt ren heller. Tvärtom, hon mår ännu sämre när hon inte dövar sin smärta med något.

nouw.com/livetmedanso