Jag trodde Josefin blivit drogad och kidnappad i Marbella

Hela förmiddagen var jag galet orolig för Josefin, som är i Marbella. Såhär i efterhand känns det mest pinsamt och helt onödigt, men med tanke på det hon gick igenom förra året, så är även jag traumatiserad av alla de gånger jag inte fick tag i henne. Och efteråt fick veta vad hon varit utsatt för vid de tillfällena. Ända tills den gången jag anade verklig oråd och åkte dit och hämtade henne och körde henne till sjukhus. Där hon fick LPT. I sista minuten. Om jag inte hade lyssnat till min magkänsla den gången, så hade hon troligen inte levt idag.

Med den händelsen i färskt minne, så vågade jag inte spilla någon tid.

Att jag blev orolig berodde på att Josefin inte varit aktiv på sociala medier sedan klockan 18 igår, att hon inte svarade på mitt sms, som jag skickade klockan 19:45 igår och att hennes telefon var urladdad sedan igår kväll. Och hon la den inte på laddning. Senaste platsen på Zenly var en nattklubb i Marbella runt klockan 19 igår kväll. Därefter fanns det inga livstecken.

Josefin brukar alltid svara på mina sms. Hon vet att jag blir orolig annars.

Klockan 10 idag började jag ringa. Telefonen död eller avstängd. Jag hade inte hennes kompis nummer, men lyckades få tag i det via en kompis i Sverige. Inget svar där heller. Jag fick tag i ytterligare en av hennes kompisar i Sverige, som var den enda jag visste känner båda tjejerna. Via Facebook fick jag tag i kompisens föräldrar, som till slut fick tag i kompisen. Det visade sig att de festat, varit bakis, somnat tidigt igår kväll och Josefin hade glömt lägga mobilen på laddning.

Vid det laget hade en kille jag känner kontaktat en kille i Marbella, som åkt till nattklubben och kollat läget. Från den platsen har flera flickor försvunnit/kidnappats nyligen och han ville att jag omedelbart skulle leta upp den adress Jossan och hennes kompis bodde på. Vilken jag inte hade. Han hade därför också kontaktat polisen vid grova brott här i Sverige, för att höra om risker och hur vi skulle gå vidare. Först klockan 18 skulle polisen dra igång en insats. 24 timmar efter senaste livstecknet. Och jag googlade flygbiljetter till Marbella, för att själv åka ner och leta.

Herregud! När Jossan bara låg och sov i godan ro, haha!

Men som sagt, det är tidigare trauman som fick mig att överreagera. Så som det blir när man har negativa upplevelser med sig i bagaget. Jag vill inte att Josefin ska råka ut för fler idioter, som drogar henne och våldför sig på henne.

Under de här oroliga timmarna hade jag sällskap av mina gymkompisar och vi låg på bryggan. Först var vi på gymmet, vilket var bästa sättet att hantera min oro. Det var skönt att ha sällskap och kunna bolla strategier och idéer. Jag är inte van vid det. Jag är van vid att behöva hantera sådana situationer i ensamhet. Och dessutom fick jag dela glädjen med allihop, när Josefin äntligen ringde till mig och sa att hon levde. Hon tyckte att jag var sjukt pinsam, som hade kontaktat alla hennes vänner och kompisens föräldrar. När jag berättade att till och med personer i Spanien och polisen i Sverige var inblandade sa hon:

- Men snälla mamma, jag måste ju få sova till klockan ett utan att du överreagerar!

Haha, ja, såhär i efterhand kan jag verkligen hålla med om det! Men hon brukar ALDRIG låta sin telefon ladda ur och vara borta från sociala medier en hel kväll och hon brukar ALLTID svara på mina sms.

Det är först när något sånt här händer, som man inser hur påverkad man blir av saker i bagaget och hur stor oro som ligger dold under ytan. Som man inte är medveten om. Poff, så bara poppar den upp!

Det bästa med sånt här är känslan efteråt. Hur lycklig och liksom befriad man känner sig, när oron är borta. När telefonen ringde och jag såg Josefins namn i displayen - wow! Resten av eftermiddagen låg jag i solen i ett lyckorus. Och lite skamsen.

Undrar om det var sista soldagen på bryggan med gänget från gymmet? I morgon ska det bli regn. Är sommaren över nu? I så fall är jag glad över att jag tog vara på den här dagen och låg på bryggan i många timmar. Ända till halv fyra. Då gick jag hem till Johanna och lagade middag, innan jag tog en mils promenad runt Tanto, Norr Mälarstrand och Skeppsbrokajen.

Nu är klockan snart 21 och jag ska fixa lite kvällsmat. Något Johanna kan peta i sig. Hon puttade mest omkring maten på tallriken vid middagen.

Bilderna nedan är stulna från Josefins Instagram i förrgår kväll. Dagen innan hennes "försvinnande".

Gillar

Kommentarer