Jag har fått hem en slutkörd dotter

När jag stod och strök tvätt vid 11:30-tiden hörde jag en nyckel i låset. De var Johanna, som ÄNTLIGEN kom hem, efter nästan fyra dygn borta. Hon stannade kvar hos Josefin i natt också, för att passa Milly en extra kväll, så att Jossan kunde passa på att åka och träffa en kompis.

Jag och TaeTae rusade nerför trappan från övervåningen. Lika glad som Johanna blev av att se TaeTae, lika glad blev jag av att se henne. Men jag fick inte krama och pussa henne, som hon gjorde med Tae. Trots att jag påpekade att jag kände likadant, haha!

Johanna var helt slut. Det hade varit intensiva dagar. Inte nog med ansvaret för Milly - hon har umgåtts konstant med flera kompisar också. Plus Josefin. Och idag hade hon tänkt sova länge, men Jossan väckte henne vid halv elva och sa att hon skulle få besök och måste städa innan klockan ett. Så Johanna fick skynda sig upp och iväg hem. Där hon nästan föll ihop på hallgolvet.

Jag vet precis hur hon känner. Så kände jag efter heldagen med alla mina barn i fredags, två dygn med Petter och fem timmar med Mr Istanbul. Det var med nöd och näppe jag orkade träffa PT, naprapat och terapeut dagen efter. Som jag skrev i måndags, så var jag helt seg i fåtöljen hos Andreas. En tydlig reaktion på för mycket socialt umgänge.

Jag frågade Johanna om hon hade ätit och hon sa att hon ätit pizzarester. Så jag fortsatte med min garderobsrensing. Efter några minuter ropade hon:

- Mamma, kan du komma hit?

Jag gick in till henne och frågade vad hon ville.

- Jag ljög. Jag har inte ätit pizza.

- Men gumman, du vet ju att du måste äta! Annars blir det som i onsdags...

- Jag vet och jag vill. Men jag är verkligen inte sugen på något.

Jag sa att jag skulle gå ner och beställa något snabbt med Foodora. När maten kom en halvtimme senare åt Johanna med god aptit. Thaimat. Oumph.

Efter maten gick jag till återvinningen och sedan tog jag en långpromenad, trots att jag borde passat på att vila idag. Men jag var tvungen. Min hjärna fixar inte en dag utan motion/rörelse. Trots att jag varit två timmar på gymmet. På vägen hem handlade jag till middagen. Och cigaretter och en Twix till Johanna.

När jag gick upp till Johanna för att lämna sakerna till henne, så var det tyst och stilla i hennes rum. Hon sov som en stock, helt utslagen. Jag kunde ha tagit en bild på henne, men då skulle hon ha blivit rasande. Så jag tog en suddig bild via den nya spegeldörren och i en vinkel så att ansiktet inte syns. Den borde hon inte bli arg för att jag delar här. Hoppas jag.

Äntligen är Johanna hemma och får sin nödvändiga återhämtning!

P.S. Den som inte är introvert och/eller HSP (högkänslig) har ingen aning om vad det innebär att bli helt slut av sociala aktiviteter. Om man lägger till social fobi och/eller psykosocial stress också, så blir det nästintill omöjligt att befinna sig i en miljö med människor, ljud och synintryck. Jag ska skriva ett separat inlägg om när det var som allra värst för mig under våren 2017.

Gillar

Kommentarer

Jenny
,

Jag förstår verkligen vad Johanna måste känna. Jag som själv är introvert, högkänslig, har autism och social fobi blir slutkörd bara av en timme hos tandläkaren. Då loggar jag ut för resten av dagen. Just den känslan av att vara slutkörd är så svår att beskriva för andra. Det är inte en känsla av att vara trött på det vanliga sättet som man kanske tänker sig i vanliga fall. Det är helt annorlunda. Det går verkligen inte att beskriva om man inte upplevt det själv hur mycket man än förälder och hur duktig man än är på att förklara saker.

livetmedanso
livetmedanso,

Jag fick ett tips av min stödperson Jessica idag. Att räkna energi-pinnar. Jag ska skriva ett inlägg om det! För jag vet också exakt hur den sortens trötthet känns. Upplevde den både igår och ett par gånger förra veckan.

nouw.com/livetmedanso