Jag hade rätt om mäklaren

När det ringde på dörren, så hade mäklaren inte med sig någon potentiell kund. I stället presenterade hon en manlig mäklarkollega. Sedan klev hon tillbaka och han tog över.

Visst, det fanns en kund boende i USA, som ska flytta hem till årsskiftet, men gång på gång avslöjade mäklaren att hela upplägget gick ut på att få mig att skriva under ett förmedlingsuppdrag (redan utskrivet med mina uppgifter) och försöka matcha min lägenhet mot övriga spekulanter i deras kundregister.

Han var precis sådär fruktansvärt jobbig som jag inte klarar av ens i vanliga fall. Än mindre nu. Min hjärna höll på att bränna av fullständigt, men i stället blev jag kort i tonen och bestämde mig genast för att sälja en annan gång. Med en annan mäklare.

När han märkte att han höll på att tappa mig, så började han i stället påtala alla nackdelar med både min lägenhet och med föreningen. För att så frön av oro över att jag kanske inte lyckas få lägenheten såld, om jag inte passar på nu.

Om det hjälpte? Nä, knappast. Då ville jag bara att de skulle gå fortast möjligt. De hade under mindre än en halvtimme lyckats övertrasserat mitt sociala konto. Det som redan var på minus efter timmen på Perfect Beauty, där jag inte orkade artighetskonversera med henne som tatuerade mina bryn. Hon försökte flera gånger, men jag bara hummade.

Mäklaren (den manliga) lämnade förmedlingsuppdraget på köksön och bad mig fundera och återkomma under veckan. För det vore ju synd om jag missade den här chansen...

Tillslut gick de.

Och jag behövde komma ut i friska luften på en promenad, så jag passade på att gå och hämta ett paket till Johanna. Då messade den kvinnliga mäklaren och bad om ursäkt för sin kollegas påstridiga sätt. Jag bad henne hälsa honom, att han var en väldigt jobbig person. Och att jag skarpt ogillar att hamna i ett "underläge" med TVÅ personer som vill driva igenom något där jag är ensam motpart. Det hände gång på gång under mina möten hos socialtjänsten. Att de satt både två och tre på andra sidan bordet. Och jag helt ensam på min sida. Sådana övertag är mycket oschyssta.

Är det värt att få omaket med att bo på hotell och magasinera alla tillhörigheter i några månader, om man tjänar 1,4 miljoner (minus skatt och mäklararvode) på bara ett år? För egen del är svaret nog ja. Med tanke på Johanna är svaret ett starkt nej.

Nej, det blir bättre att sälja i lugn och ro till sommaren i stället!

Gillar