Jag fick slänga mig i en Bolt

På vägen hem från Freddas gick jag in på Hemtex på Götgatan för att se om de hade ett påslakan jag ville komplettera med. Jag har redan ett och vill ha två. Men tyvärr var de slut i den färgen. Så jag gick till Coop och handlade och hämtade ut ett paket i en paketbox.

När jag kom hem ställde jag bara in maten i kylen, innan jag gick till återvinningen för att. lämna kartonger efter gårdagens garderobsleverans. Jag hade en timme på mig tills första Teams-mötet skulle börja och ville vara ute i solen ända in i det sista, innan jag skulle äta en färdigrätt (Halloumi-pot) och ansluta till mötet.

Men när jag stod vid återvinningen (600 meter hemifrån) ringde Johanna. Hon var i Josefins lägenhet för att passa Milly. Josefin hade åkt till Jönköping två timmar tidigare och då sov Johanna fortfarande, sa Josefin när vi pratade i telefon.

- "Mamma, jag mår inte bra" sa Johanna med svag röst. Hon nästan viskade fram orden.

Jag trodde naturligtvis att hon menade att hon mådde psykiskt dåligt. Att hon hade ångest, drogsug och mådde skit. Att hon hade kraschat igen. Men ändå frågade jag:

- På vilket sätt mår du dåligt? Mår du dåligt på det "vanliga sättet" eller mår du dåligt som i "sjuk"?

- Jag sitter i trapphuset...jag kan inte stå upp....jag svimmar...och mår illa...

- Okej, jag kommer! Försök ta dig in. Kryp. Eller stanna där. Jag kommer!

Jag blev livrädd, för hon tog två sprutor på sig själv i helgen. En under hakan och en i magen. Hon får så tokiga idéer ibland och det går inte hindra henne. De var fettförbrännande på något sätt. Sånt de gör på salong. Jag tänker att hon måste lära av sina misstag och upptäcka att det förmodligen bara är slöseri med pengar. Hon kan inte släppa en tanke som fastnat i huvudet, om hon inte testar.

Nu tänkte jag att det hänt nåt på grund av sprutorna. Att hon typ sprutat in luft som hamnat i pulsådern och tagit sig till hjärtat. Eller hjärnan.

Trots rädslan blev jag som alltid fokuserad. Jag tog mig hem, bokade en Bolt när jag stod i hissen, tog med AirPods till mina Teams-möten och nycklar till Josefins lägenhet, om Johanna låg avtuppad innanför eller utanför dörren. Dessutom var jag orolig för Milly. Jag visste ju inte exakt var Johanna befann sig och om hon fått med sig Milly in från gatan.

När jag satt i taxin ringde Johanna och sa att hon hade lyckats ta sig in. Men hon mådde jättedåligt och var svimfärdig och illamående. Men hon öppnade själv dörren när jag kom.

Jag beställde mat (Donken), för hon hade inte ätit något. Vi hann precis äta innan mitt första möte. Och under tiden jag satt i möte piggnade hon till och tog en dusch. Och sedan gick vi ut en sväng med Milly, innan mitt nästa möte. Då var hon som vanligt igen.

- Hur gör man om man bor själv och plötsligt börjar må sådär? frågade Johanna.

- Man ringer till sin mamma såklart. Eller 1177 om mamman inte svarar. Där kan man få tips på vad man ska göra.

Efter båda mina möten promenerade jag hem. Johannas kompis Anna skulle komma. Annars hade jag inte vågat lämna henne ensam.

Den varma soliga dagen hade övergått i en kylig eftermiddag med regnet hängande i luften. Jag hade bara en hoodie på mig. Jag frös lite när jag passerade Kungsträdgården, därför gick jag in på XXL på Hamngatan och köpte en vindjacka. .

När jag kom hem vid halv sex kände jag mig helt slut. Det tar på krafterna att göra akut-utryckningar. Nu gick det ju bra, men först oron över att Johanna hade fått en ny krasch (just när Josefin är bortrest och vi har ansvaret för Milly) och sedan över att det hänt något farligt på grund av sprutorna. Sånt tar energi. Lägg till två Teams-möten också, av vilka det ena var ett extrainsatt styrelsemöte på grund av en riktigt allvarlig situation. Samtidigt som jag skulle fokusera på det, så hade jag koll på Johanna med ett halvt öga.

Nu är frågan om jag ska skruva fast garderoben i väggen innan eller efter halv åtta? Vågar jag riskera att grannen ringer på ikväll också? Och orkar jag i så fall ta den diskussionen?

Gillar

Kommentarer

svullo
svullo,

Skräcken alltså när det händer nått med barnen usch, tur att det inte var allvarligare!

nouw.com/svullo
livetmedanso
livetmedanso,

Ja, det var tur! Framförallt för Johanna. Dessutom vet jag vet inte hur vi hade löst det med hundvalpen, om vi hade behövt åka till Maria ungdom eller sjukhuset.

nouw.com/livetmedanso