Hur svårt kan det vara?

Klockan är 19 och jag har fortfarande bara fått i Johanna en macka och en halv drickyoghurt idag. Den som inte haft någon i sin närhet med ätstörning kan omöjligt förstå hur svårt det är för den personen att äta och för personerna runtomkring att tvinga.

Det går liksom inte tvångsmata någon.

Den som inte vill äta är väldigt duktig på att smita undan, skjuta upp och hitta på undanflykter.

Men nu har hon visst beställt thaimat tillsammans med sin kompis som just kom hit. De senaste timmarna har hon skyllt på det, att de ska äta ihop ikväll.

Innan dess var hon iväg och tatuerade sig. Och då ville hon absolut inte ha någon mat i magen, av någon anledning. Jag tog en Bolt tillsammans med henne till Gullmarsplan och sedan gick jag hem runt Årstaviken. Med en extrasväng till Liljeholmstorget och en sväng in på Åhléns och Ringen (för att köpa näringsdryck till Johanna) vid Skanstull. Och jag köpte en kasse mat på Picard.

När jag kom hem hade jag gått 28000 steg och Johanna hade fått skjuts hem av Kevin (tatueraren). Vet ni vad hon hade tatuerat på sin hand? Hon hade skrivit "Mamma". Hur många 18-åringar gör det?! Men när jag började tjata om mat sa hon att hon ångrade tatueringen, haha!

Nu har thaimaten kommit och Johanna la upp en pytteliten portion till sig själv. Men bättre än inget, tänker jag..

Gillar

Kommentarer