Heldag för kropp och knopp

Jag ska aldrig mer berätta för Farid att jag tagit en PWO innan PT-passet, för då pressar han mig extra hårt. Det är bättre att ljuga och säga att jag har sovit dåligt eller känner mig lite krasslig. Då blir det lagom jobbigt.

Men naturligtvis är det jättebra att han piskar mig. Det är faktiskt det jag betalar honom för att göra. Jag behöver ingen hjälp för att träna. Jag kan träna väldigt bra på egen hand. Jag behöver varken något upplägg eller några instruktioner. Det enda jag behöver är piska och passning. Piska för att lyfta tyngre än annars och passning för att VÅGA lyfta tyngre. Dessutom är det lyxigt att bli servad med att lyfta på och av vikter på stången och maskinerna.

Idag körde han fullständigt slut på mina ben, som precis hade återhämtat sig sedan mitt förra benpass i fredags. Jag har haft ont i rumpan hela helgen. Idag är nog framsida lår värst drabbade. Men det vet jag först i morgon. Eller kanske redan ikväll.

Efter gymmet åkte jag till Östermalmstorg, där jag tog en kaffe och en morotskaka (från Joe & The Juice) i solen på Karlavägen. Jag hade ungefär en kvart på mig, innan jag skulle vara hos Victor på InMo.

Victor är verkligen fantastisk! Under 75 minuter tryckte, masserade och drog han min kropp åt alla håll och kanter. Precis som jag trodde, så berodde det onda i foten på att jag felbelastar knät på grund av min "vobbliga" höft som orsakar en låsning i ryggen, som i sin tur påverkar höger axel. Ungefär så. Eller tvärtom. Allt hänger ihop och om jag inte åtgärdar ett problem direkt när det uppstår, så får det genast flera ytterligare konsekvenser. Jag behöver verkligen gå till Victor MINST en gång i månaden, eftersom jag tränar så mycket och så tungt som jag gör. Och promenerar så mycket (vilket sliter mer än styrketräningen).

Efter besöket på InMo promenerade jag längs Karlavägen, via Birger Jarlsgatan och Tegnérgatan till Bröd & Salt på Sveavägen, där jag tog en ugnsbakad äggmacka innan jag skulle till Andreas. Återigen hade jag en kvart på mig.

Hos Andreas blev jag lite trött när jag satte mig i fåtöljen. Det brukar jag inte bli. Men efter två dagar med mina barn, heldagen med Mr Istanbul igår samt PT-pass och naprapat på förmiddagen, så kände jag mig både socialt och fysiskt seg. Lite som sirap i hjärnan. Men det gjorde inte så mycket. Andreas pratade desto mer. Han ritade och skrev en massa på tavlan och förklarade saker hit och dit. Han har inga problem att fördriva två timmar, haha! Och jag var delaktig, även om jag inte var riktigt lika alert och på hugget som i vanliga fall. Men precis som vanligt drog vi en kvart över tiden.

Nästa gång vi ses är på min födelsedag om en vecka.

Jag promenerade hem till Södermalm och på vägen köpte jag buntband på Clas Ohlson och fotograferade körsbärsträden i Kungsträdgården. Där hörde jag plötsligt någon ropa mitt namn. Det var Cissi. Den första jag lärde känna när vi flyttade till Stockholm 2015. Vi bodde nästan grannar i Liljeholmen. Nu bokade vi en lunch på fredag. Kul!

Det kommer in saker i mitt liv nu!

Gillar

Kommentarer