Gårdagens SIP-möte

För den som inte vet vad ett SIP-möte är, så står SIP för Samordnad Individuell Plan. Det betyder att alla inblandade personer/instanser deltar på ett gemensamt möte, för att på så sätt kunna fatta beslut om fortsatta eller nya strategier och planeringar inom de olika områdena. Det är ett bra tillfälle att framföra åsikter och kunna bolla idéer och funderingar. Det är på SIP-mötena vi tagit de största kliven mot bra beslut som tagit oss framåt. Där sätter myndigheterna press på varandra. Åtminstone är det så för oss. Jag vet att andra känner tvärtom, att de skyller på varandra och försöker smita undan. Men vi har väldigt bra personer omkring oss. Just nu. Det hade vi inte 2018-2019, så jag vet att det kan se väldigt olika ut.

På vårt SIP igår deltog vår handläggare Anna från socialtjänsten, psykolog Daniel och patientansvarig Hanna från Maria ungdom, Johannas pappa och kontaktfamiljen Hanna och Ival. BUP hade förhinder och likaså kontaktfamiljens handläggare Filip på socialtjänsten.

Mötet igår tog exakt en timme. Många gånger har vi suttit och slitit vårt hår i två timmar, utan att komma fram till hur vi ska gå vidare. Typ i höstas. Framförallt i december.

Igår låg fokus på hur vi kan hjälpa Johanna att hushålla med sin energi. Hur kan vi hjälpa henne att begränsa sitt sociala umgänge och säga nej till saker när hon behöver återhämtning? Hon får inte lägga i en extra växel (eller två eller tre) och köra på tills hon kraschar. Hittills upplever jag att hennes kraschar är ren trötthet. Glad trötthet. Men risken finns att det blir ångest-kraschar framöver, om hon inte vågar ge sig själv tid för återhämtning. Med risk för att göra kompisar besvikna. Jag sa att jag berättat för Johanna om energipinnarna och Daniel ska också jobba med hennes gränssättning.

Någon (hennes pappa tror jag) uttryckte oro över sommaren och semestern. För att riskerna är större då. Och övriga nickade instämmande. Men då protesterade jag.

- Bara för att NI lever ett liv med semester i sommar, så betyder det inte att jag och Johanna gör det. Vårt liv har sett likadant ut i fem år. Ingen skola, inget jobb och ingen semester. Det är precis ingen skillnad. Men om NI gör det till ett problem och ska "säkra upp" situationen, så kommer det att BLI ett problem. Det kan jag garantera. Låt oss bara fortsätta som vanligt.

Det förstod de flesta, även om det fanns en oro över att de själva kommer att försvinna hem på semester. Vem vänder vi oss till då, om läget blir akut?

Då svarade jag:

- Ingen av er finns där i alla fall, när läget är akut. Aldrig någonsin. Då står jag ändå alltid ensam och måste vända mig till BUP-akuten eller Maria ungdom. Det kommer jag att göra i sommar också.

Det fanns påtryckningar om att tvinga Johanna att åka till Helsingborg och till sin pappa i sommar. Tack och lov fick jag medhåll av både socialtjänsten och Maria ungdom, att absolut inte tvinga Johanna till någonting. Att tvinga henne i nuläget vore att äventyra den uppåtgående spiral hon befinner sig i just nu.

Mötet avslutades med tid för nytt SIP i mitten av juni.

Gillar

Kommentarer