Fredagsdejt

Jag fattar inte vad som händer. Jag springer ute och dejtar och dricker bubbel stup i kvarten numera. Tredje gången på lika många veckor. Är det en ny vana?

Nä, det tror jag inte. Men det är definitivt ett tecken på att jag håller på att skaffa mig ett liv. Att jag tackar ja till saker som dyker upp. För tredje gången nu.

Jag hade aldrig träffat Anders tidigare, men jag brukar inte vara nervös på dejter och det var jag inte idag heller. Faktum är att jag alltid är väldigt social, rolig och trevlig. Jag har en grym social kompetens. Den har jag slipat på i många år, eftersom den inte kommer naturligt. Eller jo, NU kommer den naturligt, eftersom jag "kopplar på" den vid behov. Men jag som PERSON är inte särskilt social. Jag är rädd för människor och tycker inte om människor. De gör mig nervös och obekväm. Men jag har lärt mig att hantera det och att dölja det. Så bra att alla tror att jag ÄLSKAR människor och trivs i sociala sammanhang, haha!

Vi träffades utanför Rival och gick in tillsammans. Det är en märklig känsla, att plötsligt höra ihop med en vilt främmande människa i ett sammanhang bland andra. Bli tilltalade som ett par och behandlade som ett par. Trots att man möttes bara en minut tidigare.

Efter en liten stunds väntan fick vi ett bord med två fåtöljer i anslutning till baren en trappa upp. Där satt vi i trekvart och höll nästan på att glömma tiden på Morfar Ginko, där vi hade ett bord bokat kvart i sju. Anders tog notan och vi gick vidare.

På Morfar Ginko fick vi vänta en liten stund på vårt bord, men sedan fick vi en riktigt bra placering i ett hörn vid fönstret. Inte mitt i spring och stök. Servitören var från Helsingborg och så rolig att vi asgarvade åt honom. Vi beställde mozzarella-pizza båda två, samma som jag åt när jag var där med Petter i april. Anders hade inte varit där tidigare och uppskattade både mitt val av ställe och pizzan. Vi hade riktigt trevligt och tiden gick alldeles för snabbt till stängning vid halv nio.

Då tog vi en promenad förbi Södra station. Anders erbjöd mig att följa med hem till honom på ett glas vin, men jag tackade nej. Det var ju helt perfekt att få komma hem ensam redan klockan nio och få en timme i soffan innan läggdags! Jag älskar verkligen corona-restriktions-tiderna! De passar verkligen mig!

När jag kom hem blev TaeTae glad. Han kom springande nerför trappan. Och jag messade Johanna och Josefin och kollade läget. Allt var bra (sa de i alla fall).

I morgon bitti är det träning igen. Jippie! Jag blir verkligen glad varje kväll, när jag vet att det bara är en natt kvar tills jag får åka till gymmet igen. I morgon står rygg och biceps på schemat. Men innan dess ska jag sova i mina nya rosa påslakan!

Gillar

Kommentarer