Fredag med många steg

När jag vaknade i morse var jag riktigt taggad på ett bra benpass. Eftersom jag körde cirkelträning med Kenny förra benpasset (i tisdags) hade jag inte kört ett eget banpass sedan i söndags. Och då tog jag det ganska försiktigt, för ryggen bråkade och jag ville spara mig inför tisdagspasset (eftersom Ulrica varnat mig för vad som väntade). Därför kände jag mig extra motiverad idag. Med fokus på rumpa. Jag började med hiptrust med fri stång. Sjuttio kilo. Som uppvärmning.

När jag kom ut från gymmet var det varmt med mulet. Jag hade tänkt bada och dricka kaffet på bryggan i alla fall, men valde att bara äta min ostfralla där och tog med mig kaffemuggen. Jag hade nämligen blivit sugen på att gå på andra sidan Årstaviken hem. På skogssidan. På Årstasidan.

När jag kom till Skanstull gick jag ner vid Hammarbyslussen och gick ända bort till Anna Linds park och hem via Malmgårdsvägen och Nytorget. Det blev exakt sju kilometer.

Jag och Johanna beställde sushi till lunch. Jag ville att hon skulle få i sig en ordentlig portion/måltid, eftersom jag skulle vara borta hela eftermiddagen och kvällen och inte kunde se till att hon åt rejält senare. Och sushi går alltid ner. Allt annat hade hon bara petat i, eftersom hon inte har någon matlust "så tidigt på dagen" (klockan 13).

Klockan två promenerade jag till frisören på Kungsholmen. Jag hann köpa en kaffe och en glass (jag unnade mig TVÅ kulor) och sätta mig en stund vid kajen.

När jag satte mig i stolen hos Natalia var det åtta dagar sedan jag var där senast. Och jag hade inte ens tvättat håret sedan dess. Hon fick två chocker: 1. Att mitt hår fortfarande såg rent ut. 2. Att jag redan hade fått en rejäl utväxt. Nästan en centimeter.

- Du förstår nu att jag MÅSTE färga håret EN GÅNG I VECKAN, va? sa jag.

- Jag fattar! Det är helt otroligt vad fort ditt hår växer, sa Natalia.

- Det är märkligt att det bara finns produkter som stimulerar hårväxten och inga produkter som STOPPAR den. Det skulle jag önska, sa jag.

Även om jag för tillfället är glad för min snabba hårväxt, med tanke på att mitt hår är trasigt efter keratinbehandlingen och måste "bytas ut" mot nytt. Men det är inte roligt, när man har en grå utväxt som måste färgas exakt hela tiden. Bara fem dagar efter en färgning måste jag spraya med sån där färgad spray vid hårfästet och i benan.

Genom livet har jag kunnat klippa håret kort ena året och ha långt redan året därpå. Det kan man se tydligt på alla skolfoton. Kort hår i fyran, långt i femman (då menar jag LÅNGT), kort i sjuan, långt i åttan. 2014 klippte jag kort page och 2015 hade jag hår som räckte halvvägs ner till midjan. Men som sagt, jag måste färga min utväxt varje vecka. Vilket alltid är extra jobbigt när jag är ute och reser. Jag måste alltid tajma med färgningar. För om det är något jag har fobi/komplex över så är det glitter (de grå hårstråna) i håret. Jag har total nolltolerans.

Efter uppfräschningen hos Natalia promenerade jag längs Norr Mälarstrand, över Västerbron och via Hornstull till Liljeholmskajen. Där träffade jag Kamilla och vi käkade på Primo Ciao Ciao. Jag tog en chevésallad och ett glas Prosecco, men av någon konstig anledning glömde jag fota. När jag för en gångs skull gör något i mitt tråkiga liv. Men men, jag hade väl fullt upp med att LEVA antar jag. Och hade inte fokus på att fota till bloggen. Inte ens till Instagram-story, vilket är ännu mer ovanligt.

När jag kom hem (jag promenerade) kvart över åtta hade jag gått 30951 steg. Lägg till ett benpass på drygt nittio minuter. Benen är ganska möra. Skönt!

Under kvällen messade jag Johanna och påminde henne om att äta. Telepati. Precis då satt hon nämligen och åt. Hon hade stekt en vegan-burgare precis som jag hade bett henne göra. Duktig tjej! Hon hade dessutom varit iväg och åkt tunnelbana helt ensam, för att lämna en sak till sin kompis. Wow! Det går framåt med stormsteg här!

Gillar

Kommentarer