Fest hos grannen varje helg

Sedan vi flyttade till lägenheten den 12 februari har det varit fest i en grannlägenhet varje helg. Oftast fredagar. Och de dämpar sig inte klockan tio. De spelar så hög musik att jag hör vilka låtar det är. Jag hör till och med låttexterna. Och jag hör definitivt hur folk skrålar och sjunger med.

Men det stör mig ingenting. Vi har varit så isolerade ute på Ekerö så länge. Och jag har känt mig så ensam och avskuren från omvärlden, att jag uppskattar ljudet av att ha människor omkring mig. Det är extremt lyhört här och i början trodde jag att det var Johanna som var uppe och tassade, när det var grannen ovanför. Jag hör barn springa på golven i andra lägenhet och i vårt ena badrum hör jag samtal från grannarna helt tydligt.

Men som sagt, det ger mig bara en känsla av trygghet.

Framförallt när jag ska sova eller på morgonen när jag vaknar. När jag somnade runt elva igår kväll var det alltså till ljudet av en fest. Jag tror att partyljuden kommer från lägenheten som gränsar mot min övervåning. Alltså plan tre. Men den lägenheten ligger i andra trapphuset. Vilket också leder till spring i den trappan på natten. Och den är gjord av trä och ligger bakom mitt sovrum. När någon går i trappan klampar det. Och röster hörs igenom väggen. Framförallt om de pratar högt och skrattar. Vilket de gjorde klockan ett i natt. Då vaknade jag.

Men det gjorde inte heller så mycket. För jag hade inga oroliga och jobbiga tankar i mitt huvud, som hindrade mig från att somna om. Trots att jag inte tagit sovmedicin. När vi befinner oss i kaos kan jag inte somna om i sådana lägen. Det är därför jag måste ta Theralen (eller Alimemazin) då. Annars går orostankarna i spinn. Och då sätter problemlösningsfunktionen igång i hjärnan. Och den går bara att stänga av med medicin.

Däremot störde det mig lite att jag vaknade redan halv fem nu på morgonen. Det är lite för tidigt. Det blev någon timme för lite sömn. Men så får det bli ett tag. När jag väl varit utan medicin i några veckor, så kommer jag förhoppningsvis sova till klockan sex. Längre än så kan jag inte sova, oavsett hur sent jag går och lägger mig. Det är bara med medicin i kroppen jag kan sova till klockan sju eller möjligen åtta.

TaeTae mötte mig utanför sovrumsdörren och vi gick ner i köket tillsammans. Precis som vi brukar göra. Det finns ingen ledstång i trappan och mina ben gör galet ont efter gårdagens benpass, men jag lyckades ta mig ner utan att snubbla på katten. Han ska alltid gå sicksack framför mig, på steget jag ska sätta foten på.

När jag kollade Zenly vid halv sex såg jag att Johanna och Josefin varit hemma i bara fem timmar. Alltså sedan kl 00:30. Vad gjorde de ute då?

Jag får genast en klump i magen. Jag är traumatiserad av allt som hänt de senaste åren och tänker alltid det värsta. Vilket inte brukar vara illa nog. Men förmodligen har de bara varit ute med Milly för en sista kissning. Just nu ligger de i alla fall och sover tryggt i Josefins lägenhet. Jag får försöka känna tillit och tro att allt är bra. Åtminstone tills jag får veta något annat.

Nu är klockan sex och jag kommer att vara tidig på gymmet. Då hinner jag värma upp i lugn och ro, innan jag ska köra ett ryggpass med Sami. Om han lyckas ta sig upp ur sängen. Eftersom jag har så ont efter vårt pass igår, så betyder det troligen att han har ännu ondare, haha!

Gillar

Kommentarer

Ingajohansson
Ingajohansson,