En solig lördag

Jag åkte med tunnelbanan 07:13 och ramlade in på gymmet tio minuter senare. Då var redan flera jag känner och brukar prata med där. Alla körde ben, precis som jag skulle göra. Det var bra, för då känns det lättare och mer motiverande. Och man håller sig i närheten av varandra och kan småprata mellan seten.

När jag var klar efter ca 90 minuter cyklade jag en halvtimme. I stället för att promenera hem, eftersom det var kallt och blåsigt ute och jag vill minimera gåendet på min onda fot.

Men vädret hade slagit om och när jag kom ut vid halv tio var det strålande sol och ganska skönt, så jag bestämde mig för att gå hem i alla fall. Och jag tog min sedvanliga lördagskaffe på en parkbänk på Mariatorget. Livet ska njutas när tillfälle ges.

Efter kaffet blev jag sugen på en valnötsfralla från Lidl. Galet sugen! Det är en kilometer till Lidl på Rosenlundsgatan, nästan ända borta vid Ringvägen. Men då kunde jag passa på att slänga kartonger och plast på vägen. Och få vara ute i solen ytterligare en stund.

Jag måste gå minst fyra vändor till återvinningen idag, för jag fick leverans från Ikea igår och tänkte spara 200 kr genom att INTE använda TipTapp den här gången. Det är ca 600 meter till återvinningen.

På Lidl passade jag på att köpa min favorityoghurt också. Som jag äter med granola och honung. Mums!

Johanna åkte inte hem igår kväll. Hon hade sagt innan, att hon antingen skulle stanna hos Anna och sova där eller följa med Orlaigh och sova där eller ta en Bolt hem. Vi messade klockan 21 och klockan 22. Då var allt bra (skrev hon) och hon trodde att hon skulle sova hos Anna. När jag vaknade på morgonen hade hon messat att hon stannade. Och jag kunde se på Zenly att hon var kvar. Hon är duktig på att meddela sig och hålla mig trygg. Hon vet att jag är orolig.

Det är en ny och ovan känsla att hon är iväg på nya egna saker på egen hand. Förra helgen hos Ella och Orlaigh. Och nu hos Anna. Det är jättebra för henne. Jag hoppas verkligen att allt hon vågar sig ut på blir positiva upplevelser, så att hon inte kryper in under sin sten och gömmer sig för omvärlden igen. För att den ändå inte lockar.

Jag vill att hon ska känna lust att leva och att en nyfikenhet på livet ska väckas. Livet ska inte vara en plåga. Det är visserligen inte alltid enkelt att leva, men det måste finnas ett hopp och en vilja att hitta de stunderna som är värda allt det jobbiga. För mig kan en enkel kaffe i solen kompensera en hel veckas helvete. När man väl hittar meningen med livet, så behövs det ytterst lite för att orka kämpa.

Nu ska jag gå dagens andra vända till återvinningen, innan jag monterar de nya sängborden. Därefter ska jag ta en långpromenad vid Årstaviken. Det är ju sol och då måste jag vara ute. Skitjobbigt, haha!

Gillar

Kommentarer