En perfekt lördag förmiddag

Jag klev in på gymmet prick klockan sju i morse och tränade i två och en halv timme. Rygg och biceps. Det var tyvärr inte så mycket folk jag brukar prata med, så jag fick inte samma extra-energi som igår. Och jag hade inte tagit någon PWO. Men jag kände mig stark och hade mycket ork ändå. Men inte som igår, när jag var som en Duracell-kanin utan stopp.

Anders skrev vid halv nio och tackade för en trevlig kväll igår. Eftersom han betalat båda notorna, så svarade jag:

- Det är jag som ska tacka. Såg att du ringde igår, men jag svarar ju inte i telefon efter klockan 21.

Han ringde nämligen när jag satt och kollade på ett avsnitt av min serie igår. Klockan 21:52. Under min nedvarvnings-timme. Den timmen jag behövde, för att få bort hans röst och vår konversation ur mitt huvud. Om jag hade svarat, så hade det varit kört att somna. Därför tryckte jag bort samtalet. Sån är jag. Och det hade jag talat om.

Efter klockan 21 finns jag bara tillgänglig för mina barn. Absolut inte för en helt ny person jag just ägnat hela kvällen åt. Vad mer fanns att säga liksom?

Halv tio var jag klar på gymmet. Solen sken ute och jag bestämde mig för att promenera längs Årstaviken hem. Det har jag inte gjort på flera dagar nu, eftersom det regnat och varit kallt. Men idag var det skönt väder igen. Och jag bestämde mig för att ta en kaffe i solen vid Freddas.

När jag kom dit (efter träning, promenad och galet kaffesugen) var det två stycken före mig i kön. Längst fram en latte-pappa med barnvagn. Inte nog med att det tar tid att göra en latte (till skillnad från mitt färdiga bryggkaffe) - han frågade vad det var för sorts bröd i frallorna och ville helst veta alla ingredienser. När kassabiträdet inte visste det, så hävdade han att det borde framgå. Och han köpte ingen fralla. Näste man i kön skulle ha en dubbel espresso, men tack och lov vände sig expediten till mig under tiden den gjordes. Jag fick mitt kaffe och fralla (jag frågade inte efter ingredienserna i brödet) och hade betalat, innan espresson var klar.

Jag blir alltid väldigt lättirriterad när jag har kaffeabstinens. Fråga mina barn, haha!

När jag satt där i solen med mitt kaffe skapade jag en Tinder-profil. Det gör jag ungefär en gång i halvåret. Den brukar vara aktiv i ungefär två veckor och jag har noll eller en dejt. Sedan raderar jag appen. Innan jag ens hade skrivit en profiltext och bara hunnit ladda upp en enda bild, så fick jag två matchningar. Den ena med Pablo, som jag brukar matcha med varje gång. Men vi har aldrig träffats. Vi bestämde oss för att göra det den här gången. Men vi får väl se.

Jag hade egentligen ingen lust att resa mig och gå hem (inomhus), men gjorde det i alla fall. Vad fanns det för alternativ? Jag gick längs Götgatan och tog en sväng in på Vila, men köpte ingenting.

Väl hemma bestämde jag mig för att vara inne och småfixa ett par timmar och gå ut igen lite senare. Antingen ta en promenad på Djurgården eller en shoppingrunda på stan. Jag får se vad jag känner för om en stund. Johanna är kvar hos Josefin, så henne behöver jag inte ta hänsyn till när det gäller tider och mat.

Gillar

Kommentarer