En olidlig dag

Det är verkligen jättetrevligt när mina stora barn kommer till Stockholm på besök. Ett tag. Och kanske inte båda (plus flickvän) samtidigt. Det är lite svårt att synka allas önskemål. Eller snarare allas ICKE önskemål.

Idag skyndade jag mig till gymmet tidigt. Och jag tränade på prick en timme. Detta för att hinna köpa en kaffe och njuta av ETT dopp och en liten stund i solen på bryggan. Vi pratar om ungefär en halvtimme. Jag ville hinna hem till klockan tio, för då ville jag leverera färska frallor till Sanna och Petter hade sagt att de ville lämna hotellrummet ungefär vid den tiden.

Men! Sanna la sig i badet i typ en timme och Petter och Ida dröjde till nästan halv tolv. Jag var såååå irriterad, när jag insåg att jag kunde legat kvar på bryggan hela förmiddagen. Visserligen fick jag skylla mig själv, som bara förutsatte att det JAG tänkt i MITT huvud skulle överföras till mina barn och verkligheten. Men det var trettio grader varmt ute och klarblå himmel. En sådan dag ligger man (jag) på bryggan och solar, om jag inte har några andra absolut nödvändiga planer. Vilket vi uppenbarligen inte verkade ha.

För när alla väl var samlade i köket klockan tolv ville ingen någonting. Ingen hade någon idé alls. Jag sa att i min värld är man UTOMHUS en sån här dag, men ingen ville promenera, sola eller bada. Såklart. Någon föreslog en biltur tio mil bort för att kolla på ett övergivet sjukhus, men jag tvärvägrade att sätta mig i en bil. När jag föreslog att Petter och Ida skulle tillbringa dagen på egen hand och "göra Stockholm" så tittade de väldigt frågande på mig.

- Men vi hittar ju ingenstans och vad skulle vi göra? sa Petter.

Grrr!

Sanna föreslog att de tre kunde åka Voi hela dagen och jag tyckte att det lät som en bra idé. Då kunde jag promenera omkring och vi kunde mötas upp för glass och lunch. Typ så. Men sedan ångrade sig Sanna och då ville inte de andra heller.

Till slut blev jag riktigt irriterad och skrek att jag skulle gå tillbaka till bryggan.

Då sa Petter att de skulle åka hem.

Alla var plötsligt tjuriga. Då fick jag skärpa till mig och bestämde att vi skulle åka Ocean Bus. De som ville kunde följa med. De som inte ville fick stanna hemma. Sanna stannade hemma, jag promenerade till bussen nedanför Grand Hotel. Petter och Ida åkte Voi. De åkte fel, så vi höll på att missa avgången. Men vi kom med i sista sekunden. Och det blev faktiskt en trevlig timme.

Efter buss-båt-turen åkte Petter och Ida till Jossan för att hämta en sak till Sanna och jag promenerade hem. Som plåster på såren, för att hon blivit lämnad, köpte jag en avokadosandwish på Joe & The Juice till Sanna. Hon älskar dem! Jag misstänkte nämligen att hon inte skulle vilja följa med oss andra och äta lunch heller.

Återigen fick jag gå och vänta. Inomhus, stängd i en lägenhet. Petter och Ida fastnade nämligen hos Jossan och Milly. Jag höll verkligen på att explodera av panik! Efter mer än en timme ringde jag och frågade vart de hade tagit vägen. Vi skulle ju äta lunch och nu var klockan över tre. Plus att jag verkligen inte kan vara inomhus när det är fint väder. Utan att kunna gå vart jag vill. När jag vill. Eller vara hänvisad till andra personer. Jag ville bara ta min väska och gå. Skita i alla andra.

- Ojdå, skulle vi äta? frågade Petter. Han som aldrig brukar missa en måltid.

När de kom var jag väldigt irriterad och hade plötsligt varken matlust eller lust att gå till någon restaurang. Vilket jag visste att de ville. Dessutom hade lunchen slutat serveras överallt. Men jag skärpte till mig och kom på att jag sett att det öppnat en trevlig grekisk restaurang precis nedanför Medborgarplatsen vid Fatbursparken. Och det blev riktigt lyckat! Trevlig uteservering, bord i skuggan, grymt god "streetfood". Wraps med olika innehåll för bara 80 kr. Jag valde dessutom att få min Caesar-sallad-wrap i ett salladsblad i stället för i bröd.

Ännu bättre kändes det när servitören frågade om jag tävlat i fitness, haha!

Framåt halv fem packade alla ihop för att åka hemåt. Först Petter och Ida och strax därefter Sanna. Hon skulle ta Johannas Suzuki till Jönköping. Johanna vill ändå inte övningsköra just nu och bilen står mest oanvänd och kostar dyra parkeringspengar. Den får stå parkerad hos Sanna ett tag i stället.

Jag följde med Sanna i bilen, för att visa Johannas och Josefins nya boende vid Telefonplan och för att tanka bilen. Sedan släppte hon mig i Liljeholmen och jag promenerade längs hela Årstaviken till Danvikstull och hem längs Folkungagatan. Det blev åtta kilometer. Totalt 35000 steg idag.

När jag kom hem gjorde jag sallad och vitlöksbröd till middag. Till mig och Johanna. Så skönt att vara bara vi två igen! Och skönt att äta hemma efter alla restaurangbesök de senaste dagarna.

Jag hade bokat en dejt i morgon kväll, men jag skrev nyss till honom att jag inte orkar träffa eller prata med en enda människa i morgon. I morgon ska jag bara träna, ligga på bryggan och sola hela dagen och gå till naprapaten. Inga fler uppstyrda aktiviteter eller bokade tider. Inga fler personer. Ingen ny person jag inte känner och är avslappnad med. Jag skulle inte ens orka träffa mina barn om de dök upp i morgon igen. Då skulle jag skrika och springa.

P.S. Jag älskar mina stora barn, haha

Gillar

Kommentarer