En oförutsedd dag

Jag åkte till gymmet med tunnelbanan klockan 07:12, precis samma tid som igår. Då hade jag ingen aning om att den här dagen skulle ta en sådan extrem vändning. Jag trodde att det skulle bli en precis lika förutsägbar och händelselös dag som alla andra.

På gymmet körde jag ett bröst- och axelpass och avslutade med triceps och mage. Sami kom senare än jag och skulle köra ben, så vi tränade inte tillsammans. Vi bara pratade när vi var in närheten av varandra. Jag tycker bäst om att träna på egen hand, men OMGE mig med folk att prata med. Inte träna ihop. Bara som omväxling ibland när det råkar falla sig så. Helst inte bestämma det innan och vara hänvisad till en bestämd tid. Jag vill känna mig helt fri på morgonen och inte ha en tid att passa eller känna att någon väntar. Eller ännu värre, tvingas vänta på någon annan.

När jag tränat klart cyklade jag en kvart, innan jag började promenera hemåt klockan tio. Det var jättefint väder och jag planerade att gå ända till Freddas (f.d. Nyfiken Gul) och ta en kaffe där. Det var där jag tog kaffe med killen som började prata med mig på min promenad häromdagen. Jag kallar honom för Mr Instanbul. Han kommer nämligen från Istanbul (Turkiet) och har ett konstigt namn jag inte kommer ihåg.

Det fanns lediga platser i solen och jag köpte en kaffe och satte mig. 100% njutning!

När jag nästan hade druckit upp mitt kaffe plingade det på Messenger. Det var Mr Istanbul som frågade om vi skulle ses. Han frågade var jag var och jag svarade:

- I'm drinking coffee in our place!

Han var ute och gick och befann sig i närheten av Hornstull, så vi bestämde träff på Mariatorget. När vi möttes gick vi till Ka´s café på Swedenborgsgatan. Där satte vi oss inomhus, för det var skugga på trottoaren utanför.

Det var trevligt att träffa honom igen och med tanke på att det var fint väder och jag inte visste vad jag skulle hitta på utomhus, så såg jag min chans att dricka ett glas bubbel i solen med någon, haha!

Alltså gick vi först hem till mig, där jag lämnade min träningsväska och tog en snabb dusch och bytte kläder. När jag lämnade honom i köket och sa att det skulle ta tio minuter trodde han mig inte. Det tog åtta minuter. Jag är snabb.

Sedan gick vi till Kvarnen på Medborgarplatsen, där vi hittade en soffa i solen. Där satt vi i minst en timme. Sedan gick vi vidare till Olivia där vi tog ytterligare ett glas bubbel/öl och käkade. Även där i en soffa i solen. Tänk att JAG hade någon att sitta tillsammans med i solen! Jag som alltid bara går förbi alla andra som sitter. Alltid ensam. Alltid lätt avundsjuk på alla som har ett liv och ett socialt umgänge.

Det var jättetrevligt och mysigt och skönt i solen. Det enda jobbiga med Mr Istanbul är konversationen. Jag är sååååå dålig på engelska, men jag känner mig ändå så pass bekväm med honom att det är okej. Även om det tar energi. Och skapar frustration när jag inte kan orden jag letar efter.

När solen försvann från soffan på Olivia promenerade vi vidare till Tanto, där vi satte oss i gräset på en kulle. Inte förrän klockan fem skiljdes vi åt. Han ville fortsätta hänga, kolla på en film eller nåt, men efter så många timmar tillsammans med någon måste jag vara ensam. Och det är inte min grej att sätta på en film när det fortfarande är dag.

När jag kom hem och jag tittade mig i spegeln fick jag se hur mycket solen har tagit idag! Jag satt i bara linne på alla soliga platser och det syns! Jag har värsta linne-brännan.

Mr Istanbul är väldigt artig och väluppfostrad. Han har inte frågat om min ålder. Han är 34 år (jag hoppades och trodde att han kanske var åtminstone 40) och har bott i Sverige i fyra år och jobbar som modell och skådespelare. Jag känner mig lite smickrad över att han ville hänga med mig en hel söndag i vårsolen, haha!

Att jag kunde unna mig en hel dag på egen hand, fokusera på mitt eget liv, beror på att Johanna har fullt upp med SITT eget liv idag. Hon sov hos Anna i natt och sedan åkte hon direkt därifrån till Ekerö, för att träffa Ella. Sedan ska hon tillbaka till Anna. Om jag inte fattade fel kommer de hit och sover senare ikväll.

Johanna messade just att hon och Ella har cyklat och köpt glass. Jag blir så otroligt lycklig! Johanna har inte cyklat sedan 2018. Tänk om jag hade vetat det, när det var som allra värst med anorexin och orkeslösheten strax före jul, att hon fyra månader senare skulle cykla och köpa glass tillsammans med en kompis! Vad mycket lättare det hade varit att orka då. För både henne och mig.

Gillar

Kommentarer

Agge
,

Så kul att det går så bra för Johanna nu! Har följt henne nästan enda sen hon startade upp sin youtube kanal och sett hennes resa i med och motgång. Är lite nyfiken på hur resonemanget går kring alkoholen nu? Har sett på hennes snapchat story att hon lagt upp både att hon druckit vin och cider, och smakat på aperol med dig. Tänker iochmed hennes tidigare alkoholproblem.

livetmedanso
livetmedanso,

Tack för din kommentar! Det kommer ett inlägg om alkoholen längre fram. Just nu går resonemanget som så, att hon behöver lära sig/upptäcka på vilket "normalt" sätt alkohol konsumeras. Vid umgänge med andra människor. Det är skillnad på att bruka alkohol och att missbruka det. Hon får smaka lite i sällskap med pålitliga personer. Hon fyller snart 18 år och då är risken att det blir en för stor grej att komma åt alkohol annars. Måste liksom "fasa in" den i hennes liv på ett fint sätt. Alkohol är en naturlig del av umgänge och social samvaro. Om det inte missbrukas. Så detta är helt enligt plan från oss runtomkring Johanna. Hon är absolut inte ute och festar. Vilket JAG däremot var när jag var 17 år, haha!

nouw.com/livetmedanso