En lördag i mitten av september...

Innehåller affiliate-länkar

Jag tränade nästan fyra timmar på förmiddagen. Från klockan 08:20 till strax efter tolv. Jag fattar inte vart tiden tar vägen, när jag är på gymmet och går omkring mellan maskinerna, pratar med folk, dricker kaffe (från termos prick kl 10 varje dag) och bara njuter. Med tanke på att jag är på gymmet så länge, så hinner jag träffa massor av gymkompisar. De som är där när jag kommer är inte samma som när jag går. Idag sa Denice:

- Det spelar ingen roll när jag än kommer, så är du alltid här. Oavsett om klockan är halv nio eller halv tio.

- Det beror på att jag kommer mellan kvart över åtta och halv nio och är kvar i minst tre timmar, svarade jag.

Jag brukar tillägga att det beror på att jag inte har något liv. Inget annat meningsfullt att sysselsätta mig med. Timmarna på gymmet är resultatet av stora brister inom andra områden av mitt liv. Typ relation, jobb och vänner. Men, men, den dagen kommer. Det vet jag. Bara jag bestämmer mig, så har jag inga problem att skaffa mig ett liv.

Men först ska jag ägna den här hösten åt MIG SJÄLV och träning/tävling. Och det kommer i sin tur att leda till något annat. Något större. Det känner jag på mig.

För att inte stressa kroppen med ytterligare träning utanför gymmet, så har jag dragit ner rejält på mina promenader. Jag går inte ens till och från gymmet numera. I stället sparar jag på mina steg till en skönare promenad på eftermiddagarna. Om vädret är vackert eller om jag känner mig rastlös.

Det gjorde jag idag. Kände mig rastlös. Plus att vädret var lite lockande att gå ut i. Därför hittade jag på ett ärende på stan (för att ha ett mål med min promenad) och gick till Gallerian och Mood. Det blev ingen stickad klänning på Vero Moda (som jag sett på nätet), för jag insåg att jag skulle svettas ihjäl i den. Men på Lyko köpte jag en ny ansiktstvål. Jag använder Maria Åkerberg till ansiktet. På alla produkter.

Johanna har åkt till en kompis i Nacka och jag är ensam hemma ikväll. Jag har dammsugit och städat badrummen i mina klackskor. Min coach har sagt att jag ska dansa och städa, för att bli bekväm i skorna och få en bra känsla i mina skor. Den enda känsla jag får är ont i tårna. Men jag är ändå väldigt glad över att jag faktiskt kan gå i dem. Både uppför och nerför trappan (som inte har något räcke) bärandes på dammsugaren.

Men nu har jag sparkat av mig skorna och tänker vila fötterna tills i morgon. Jag har fortfarande inte fått någon tid för veckans poseringslektion, men jag hoppas att det inte blir förrän i slutet av veckan, så att jag hinner träna lite posering också. I spegelrummet på gymmet.

Gillar

Kommentarer