Dotter på vift

Igår åkte Johanna och hennes kompis till Helsingborg. Där hämtade hon sina saker hos kontaktfamiljen och sedan sov de på hotell. Tack och lov, för just i natt skedde det en explosion (alltså en bomb detonerade) på gatan precis nedanför kontaktfamiljens lägenhet. De hade vaknat av världens smäll. Så otäckt! När jag vaknade i morse och hörde om "explosionen" i Helsingborg var min första tanke att Johanna var i just den staden just den natten. Bara några hundra meter därifrån. Dock trygg på hotellet.

Idag åkte de vidare till Ullared och nu är de på väg hem. De borde landa i Stockholm framåt midnatt. Men då sover jag förhoppningsvis gott.

Jag har bett Johanna köpa glasögonservetter, tamponger och tandkräm på GeKås. Med tanke på att jag troligen kommer att flytta igen i närtid (och inte har obegränsat med förvaringsutrymmen här heller), så vill jag inte bunkra för mycket annat. Annars hade hon fått en längre inköpslista.

Det har varit lite skönt att vara "barnfri" i två dagar. Jag har kunnat äta vad jag vill och när jag vill. Jag har visserligen varit lite matpolis på distans, men i det stora hela har jag fått välbehövlig egentid. Igår körde jag ett benpass på förmiddagen och sedan promenerade jag till Gullmarsplan. Det var så fint väder, så jag ville insupa hösten längs vattnet på Årstasidan, innan jag la mig på tatueringsbordet hela eftermiddagen. Det hjälpte mig att hantera den lätta ångest jag hade, eftersom jag inte deltog på frukostminglet och börsintroduktionen av Bonzun. Jag gick in som affärsängel redan våren 2016 och har följt med på den spännande resan. Och så valde jag att inte vara med och fira. Det kändes jättedåligt. Men samtidigt är jag stolt över att jag lyssnar på mina behov och tar hänsyn till mina begränsningar.

Tatueringen var smärtsam men uthärdlig. Kevins mamma kom med nybakad vetelängd och jag kunde inte motstå en smakbit.

Som ni förstår blev det blodigt både på toalettsitsen igår och i sängen i natt...

Vi har ytterligare ett tatueringstillfälle bokat. Om tre veckor. Då ska bladen göras klart och jag ska skriva texten till Du gamla du fria på det andra låret. Vi ägnade ungefär en timme åt att skissa på den texten, så den är i stort sett klar att printa ut och sätta igång med.

Idag tränade jag med Farid, trots den nygjorda stora och ömma tatueringen. Men det var ett ryggpass, så jag kände att det funkade.

Josefin kom till gymmet idag också (tredje gången på fyra dagar) och vi tog sällskap hem på tunnelbanan. Jag hoppade av vid Mariatorget och hon fortsatte till Karlaplan.

Jag hann hem och äta och fixa en del saker på datorn, innan jag tog tunnelbanan till Stadshagen för att träffa poseringscoachen. Det är verkligen veckans jobbigaste timme! Inte bara fysiskt, med klackarna och flexandet - utan främst psykiskt. Det är så mycket att tänka på samtidigt, jag vill prestera, jag känner mig stel och obekväm och min kropp hamnar i galet mycket fokus. Varenda liten detalj. Maria petar och drar och jag försöker förstå och justera. Och göra rätt nästa gång. Gör om och gör rätt hela tiden. Det känns mest som om jag gör om och gör ännu mer fel. Men Maria säger att jag inte är något hopplöst fall och att hon ser stor skillnad mot första gången. Det var tredje gången idag. Av tio. Så vi har tid på oss.

Efter poseringen promenerade jag hem. Längs Norr Mälarstrand. Min skalle behövde det. Jag tog tunnelbanan sista biten från Gamla stan, för jag behövde kaffe och proteinpannkakor AKUT. Jag var helt tömd på energi. Salladen jag köpte och åt till lunch var bara på drygt 300 kcal. De var slut för längesen.

När jag druckit kaffe och ätit gick jag till återvinningen med skräp och ner i källaren med två lådor kaffe och hushållspapper jag beställt. Sedan satte jag mig med dator- och pappersarbete. Månadens underlag till redovisningen. Så skönt att få det gjort. Nu återstår bara att sammanställa ett helt års underlag i Josefins bolag, inför bokslutet. Puh! Det är hundratals kvitton varje månad, som ska plockas fram, letas reda på, skannas och prickas av mot kontoutdraget. Men det skjuter jag upp till en annan dag. En annan vecka. Innan december.

Nu har jag ätit middag (jag älskar haricots verts) och försöker skriva. Men TaeTae tränger sig emellan. Han är alltid jobbig när inte Johanna är hemma.

Gillar

Kommentarer