Det jävla växthuset

Av någon märklig anledning har jag alltid velat ha ett växthus. Och ett hönshus. Det sistnämnda har jag fortfarande aldrig haft och med tanke på alla de bekymmer växthuset medförde, så kommer jag ALDRIG mer skaffa varken växthus eller hönshus. Även om jag ser mig själv på ålderns höst, boende i ett charmigt torp mitt i skogen. Med både växthus, hönshus, vedbod och veranda. Men det kanske är ett minne från ett tidigare liv som spökar i bakhuvudet.

Just nu bor jag mitt på Södermalm och trivs bra med det. Utan växthus.

Varför jag ville ha ett växthus vet jag inte. Jag har de minst gröna fingrarna en person kan ha. Och jag har bara konstgjorda växter i mitt hem.

Men jag köpte ett växthus till mig själv i 50-årspresent förra året. Det kostade drygt 30000 kr och jag betalade nog mina byggare lika mycket för att lägga marktegel som botten, gjuta fast "benen" och montera växthuset. Jag har inte koll på exakt kostnad, för de bakade in det arbetet i resten av arbetet med ombyggnationen av villan på Ekerö.

Växthuset blev pricken över i. Det tyckte alla. Inklusive grannar och folk som promenerade förbi.

Det tyckte dock inte min närmaste granne, han till vänster om huset. Han som har den höga tallen, som jag sågat av alla grenar på. Alla som hängde över på min sida. Vilket var typ allihop, för tallen hade bara grenar på ena sidan och lutade kraftigt åt mitt håll.

Grannens och mina konflikter började ungefär samtidigt som jag flyttade in 2017, när jag artigt erbjöd mig att ta ner hans fula tall, eftersom den (och granen strax bakom) skuggade hela min trädgård och hela min terrass större delen av eftermiddagarna. Plus att jag sopade upp drivor med tallbarr på trädäcket och terrassen. Och inomhus. Till och med i besticklådan hittade jag tallbarr. Plus att jag måste plocka ungefär 30 kottar innan jag kunde klippa gräset. Men icke! Jag fick inte röra hans tall. Inte ens kapa grenarna på min sida.

Vilket jag gjorde ändå, sedan jag tagit reda på mina rättigheter både via Villaägarnas jurist och kommunen. Bara jag meddelade grannen skriftligt först och gav honom ett halvår att göra det själv. Sedan kunde jag göra det på eget bevåg.

Och det tog såklart hus i helvete.

Vi fick en grannfejd. Vi hejade artigt när vi mättes, men däremellan skickade vi arga sms, mail och gjorde anmälningar till kommunen.

Förutom hans höga barrträd, som skuggade, skräpade ner och förstörde min Mälarutsikt, så var hans kaninuppfödning värst. Och hans lappade och lagade stängsel längs vår tomtgräns. Som jag INTE fick byta ut mot ett nytt snyggt och helt stängsel. Absolut inte! Hans hundar kunde nämligen rymma under tiden.

Jag började med att angripa kaninuppfödningen. Det var drygt fyrtio kaninburar och de stod med "ryggarna" dikt an min tomtgräns. Och såg ut som ett tältläger. Och det stank vedervärdigt. Ända upp till min terrass. I attefallshuset kunde man inte ha fönstret öppet, eftersom kaninerna var fyra meter bakom. När kommunen gjorde inspektion hittade de ett sjuttiotal kaniner.

Naturligtvis tog kommunen beslutet att kaninuppfödningen måste bort. En sådan får man inte ha i ett tätbebyggt villaområde. 1-0 till mig.

Och det var inte mer än rätt, för han hade anmält exakt ALLT han kunde komma på, när det gällde renoveringen av min fastighet. Allt från marknivåer, murar, slänt, altan och belysning. Och växthuset.

Dessa anmälningar dök upp i brevlådan samma dag som mina byggare hade packat ihop och sagt tack och hej. För sista gången efter nästan två års arbete. Först då kom anmälan. Inte under tiden, när de hade haft en chans att justera och ändra. Utan efteråt. Jag kraschade totalt. Inte nog med att jag haft byggare omkring mig i flera års tid - nu var jag tvungen att hantera anmälningar och eventuella åtgärder också. Kanske till en kostnad av flera hundra tusen kronor.

Detta kom samtidigt som Johanna måste vaktas 24/7 för att inte skada sig själv. Jag hade redan nerverna utanpå och en situation som var mig övermäktig.

Jag valde att lägga en del pengar (ca 100 000 kr) på att förekomma eventuella påföljder, genom att schakta om gränsen mot grannen och ta fram ritningar på växthuset och lämna in ansökan om bygglov. Det stod nämligen aningen för nära grannen och om han lämnade ett medgivande hade det inte varit några problem. Men för att jag skulle slippa be honom om det, så valde jag den dyra och krångliga vägen i stället.

Mitt i allt detta låg huset ute till försäljning. Och det fanns en köpare. Jag sa till mäklaren att jag ville dra tillbaka huset från marknaden tills allt var klart, men han övertalade mig att genomföra försäljningen och hålla tummarna. Annars skulle jag åta mig alla kostnader i efterhand, även att jag inte bodde kvar. Det stod i köpeavtalet.

Därför har jag inte kunnat slappna av och mentalt lämna huset bakom mig. Det har legat som ett tungt ok på mina axlar. Men för två veckor sedan fick jag veta att bygglovet för växthuset gick igenom (annars skulle jag dels fått montera ner det, återställa marken och kompensera köparen till huset med 25000 kr) och idag fick jag beslut från kommunen gällande grannens alla anmälningar. De blev avskrivna utan krav på åtgärd. Allihop. Tjoho!

Nu återstår bara ett beslut i Stadsbyggnadsnämnden, ifall jag ska betala en straffavgift eftersom jag uppförde växthuset utan bygglov. Den kommer jag troligen inte undan. Mellan 10-15000 kr. Sedan kan jag förhoppningsvis lämna villan på Ekerö bakom mig för gott!

Inte nog med att jag och Johanna hade tre och ett halvt riktigt jobbiga år i huset - jag hade dessutom en fejd med grannen. Och byggare omkring mig nästan hela tiden. Egentligen var det en flera år lång mardröm. Jag vill helst aldrig mer sätta min fot på Ekerö. Det var en traumatisk tid och den huvudsakliga anledningen till att jag sålde och flyttade därifrån. Vi behövde lägga den tiden bakom oss.

Gillar

Kommentarer

Lovisa
,

Så du tyckte det var rätt att kaninerna skulle dödas för att ni är känsliga. Varför köpa ett hus för sedan klaga på allt

livetmedanso
livetmedanso,

Grannen födde upp kaninerna för att äta dem. Det var alltså de själva som dödade dem. Och det är inte allt man ser på em visning. T.ex. trodde jag att barrträden stod på min tomt och inte på grannens. Kaninerna såg jag inte heller bakom all sly. Dessutom var det de som började klaga och inte jag. Alla som bott i mitt hus tidigare hade haft problem med grannen och flyttat därifrån. Vilket mäklaren såklart inte sa till mig när jag köpte.

nouw.com/livetmedanso
svullo
svullo,

Jag måste säga att jag beundrar ditt tålamod och fokus, jag blir helt stum av att läsa men på samma gång glad att du orkade ta striden och vinna, jag hade blivit skogstokig!

nouw.com/svullo
livetmedanso
livetmedanso,

Jag var helt skogstokig, jag lovar! Haha 😊

nouw.com/livetmedanso