Dåligt med sömn i natt

Jag borde ha tagit Theralen igår kväll, men eftersom jag inte var hemma förrän efter klockan 22 igår kväll och inte ville vara Theralen-seg på PT-passet idag klockan 9, så valde jag att låta bli. Men det blev som det brukar, när tillvaron kraschar och tankarna blir för många. Jag vaknade klockan 4 och kunde inte somna om. Min lösningsorienterade hjärna satte igång att planera och leta efter alternativa vägar framåt. Efter en timme gav jag upp, tog en kopp kaffe och skrev ett mail till Hanna, vår ansvariga kontakt på Maria ungdom. Med kopia till psykologen.

Vi måste hjälpas åt att övertala Johanna till fortsatt inläggning. Helst en planerad längre vistelse, med permission ett par dagar i veckan. Det vore bäst som situationen ser ut nu.

Men min erfarenhet säger att jag har Johanna hemma igen, redan idag eller i morgon, och återigen står ensam med ansvar och vak. Tyvärr. Moment 22 sedan fem och ett halvt år tillbaka.

Idag hoppas jag få kontakt med vår nya socialtjänst på Södermalm. De borde få ytterligare en orosanmälan (från Maria ungdom) och ta kontakt. Annars måste jag söka dem under dagen. Hoppas bara att ordinarie handläggare är på plats (den vi ska ha) och att vi inte får en tillfällig semestervikarie. I så fall är det bättre att Ekerö socialtjänst hanterar situationen. Även att den inte ligger på deras bord. De är åtminstone insatta, om det måste vidtas akuta åtgärder eller insatser. Om jag ska ta hem Johanna behöver jag någon typ av stöd eller uppbackning under sommaren. Eftersom alla i vårt nuvarande skyddsnät går på semester eller har slutat.

Det är typ sådant här som sätter igång att processa i mitt huvud, när jag vaknar klockan fyra på natten. Efter en kväll som igår. Då är det omöjligt att fortsätta sova. Theralen hade hjälpt. Men då hade jag varit seg som sirap och inte lika taggad på träning med Farid. Vilket jag inte är i alla fall, men på grund av sömnbrist i stället.

Jag borde ringa till avdelningen och fråga hur Johannas natt har varit också... Men jag drar mig för det. Ibland är det skönt att inte veta. Åtminstone när det handlar om jobbig information.

Idag är en oviss dag. Jag har ingen aning om vad som händer. Kanske händer det ingenting. Kanske fylls dagen med telefonsamtal, möten och kaos. Kanske kommer Johanna hem. Kanske stannar Johanna kvar. Om allt är lugnt ska jag först träna och sedan ta ett dopp och en kaffe på bryggan. I eftermiddag ska jag laga en trasig nagel och träffa Josefin och Milly. Om inget annat inträffar. Förmodligen blir jag kallad till möte någonstans. Med läkare och socialtjänst? Eller bara med vårdteamet på Maria ungdom? Eller också händer INGET och jag måste jaga och utöva påtryckningar åt alla håll och kanter. Vi får se.

Hoppas att jag åtminstone kan ta min nageltid klockan 15, för det är jobbigt när en nagel saknas. Svårt att skriva på datorn etc. Och jag vill gärna träffa Josefin och Milly efteråt. En sväng. Mina andra barn har blivit avbokade alldeles för många gånger, när det inträffat akuta saker. Jag gillar inte att bortprioriterat dem.

Gillar

Kommentarer

Lovisa
,

Varför anser du att andra människor ska behöva ta hand om ditt barn för hon inte är som hon borde när det var du som skaffa henne och både Sanna och Josefin har ju skadat sig själv innan. Så måste ju vara något inom släkten