Dagens dom

Som jag skrev igår, så kontaktade jag mitt försäkringsbolag och bad att få en läkartid för bedömning av mina förvärrade handproblem. Jag fick en tid klockan nio i morse.

Jag promenerade från Södermalm till Östermalm i tio minusgrader. Jag premiär-använde min nya Goldbergh-mössa och mina nya Ugg-vantar.

Jag vet inte hur många gånger jag varit på DBI Vård & Hälsa sedan problemen uppstod i vänster hand. Säkert tjugo gånger sedan 2017. Nej förresten, de första gångerna blev jag skickad till en annan klinik. Och jag har varit på röntgen vid minst två tillfällen på andra ställen. Senast på Sabbatsberg. Men alla kortisonsprutor har jag fått på DBI. De senaste två åren av en läkare som heter Lena.

När hon såg min hand idag kunde hon genast konstatera att det inte går att skjuta upp det oundvikliga längre. Nu återstår bara operation. Hon började bläddra i kalendern och hittade en operationstid i slutet av januari, men jag MÅSTE kunna hjälpa Jossan att flytta den 7 februari, så jag bad att få en tid efter det.

Alltså har jag knappt två månader till operation.

För att underlätta den tiden fick jag en sista kortisonspruta i leden som gör ont. Den led som ska opereras bort och ersättas med en sena. En sena som aldrig kommer att vara lika stark som en led. Detta innebär att jag ALDRIG NÅGONSIN MER kommer att kunna lyfta några hantlar, viktskivor eller skivstänger.

ALDRIG MER. Inser ni vad det betyder? Hela mitt liv kraschar.

Livet med Anso - när livet kommer emellan. Så heter min blogg. För så har det alltid sett ut i mitt liv. Och så kanske det ser ut i de flesta andras också.

Under promenaden hem hann jag tänka många tankar. Men också påbörja en lätt mental styrning åt sidan. Precis som alltid, när jag får käppar i mina hjul, så brukar jag "gilla läget" ganska snabbt och ta ut en ny riktning. Jag liksom justerar min situation och växlar fokus.

Johanna bad mig kontakta ytterligare en klinik för en second opinion. Och kanske en tredje opinion (Johannas ord). Det har jag redan påbörjat. Jag väntar på en journalkopia från DBI, som jag ska skicka till försäkringsbolaget för medicinsk bedömning. Jag har också hittat en annan klinik, dit jag ska vända mig privat, som jag inte får komma dit via TryggHansa.

Johanna erbjöd sig också att följa med mig till gymmet och lasta på viktskivor, så att jag åtminstone kan träna benen. Hon tar bara 500 kronor i timmen. Jossan kontrade genast med att hon gör det gratis.

Jag har också signerat avtalet på The Park, så att jag kan hänga där i stället för på gymmet. Åtminstone de sex veckor jag blir belagd med totalt träningsförbud efter operationen.

Jag funderar på att göra någon annan operation, när jag ändå ska vara konvalescent...? Vänster fot? Steloperation av ländryggen (artros även där)? Eller en BBL? Om jag ändå inte kan bygga rumpa på gymmet... Haha!

Jag hoppas att det införs vaccinpass på gymmet från och med 17 februari, när jag ändå inte kan träna. Det skulle kännas lite lättare då.

Nå, det ska nog bli bra. På ett eller annat sätt. Läkaren sa att jag åtminstone ska kunna skala potatis, öppna syltburkar och hålla i osten när jag hyvlar när handen har läkt efter operationen. Det är ju alltid en tröst, om jag inte kan träna under resten av mitt liv.

Petter tyckte dock att jag ska köpa färdigskalad potatis i stället. Och skippa operationen. Hellre träna än skala potatis liksom.

Gillar